Annons:
Etikettallmänt
Läst 2261 ggr
[steffie00]
2014-01-16 11:19

Vilken ålder?

Hej! 

Jag vill bli vegetarian. Problemet är bara min mamma, som säger att jag måste vara äldre för att bli det.. Jag mår dåligt av att få en död varelse på min tallrik, och ibland klarar jag inte av att äta det. Jag är redan vegetarian i skolan, dvs. att jag äter vegetariskt där, men inte hemma. Hemma hos min pappa äter vi vegetariskt hela tiden, för min storasyster är det. Men jag äter ju ändå kött hos kompisar och hemma hos mamma. Därför vill jag försöka övertala henne om att det är okej att bli vegetarian när man är "liten". Jag är 11 år. 

Hur gammal var ni när ni blev vegetariener? Gick det bra?

Annons:
[steffie00]
2014-01-16 11:51
#1

Skriv gärna hur det gick, m.m. 🙂

tlover
2014-01-16 16:13
#2

Jag tror jag var 21 år då jag blev först fejkitarian (åt vilt som inte köpts, viltfångad fisk som inte köpts, ägg och vegetariskt)

Snart (efter kanske 2 månader) blev jag ovo-vegetarian och det gick bra, jag gillar att laga mat, är intresserad av näringslära och har en man som också gillar vegetariskt (även om han äter kött då och då) så det gick ganska enkelt för mig förutom visst tjafs som de flesta verkar få.

efter ca 1 år som vegetarian fick jag järnbrist men det tror jag snarare var pga dålig kost än vegetarisk kost, jag hade en dålig period så jag åt väldigt ensidigt osv därför skyller jag inte det på vegetarianism.

Jag och min man som nästan äter helt lakto-ovo-vegetariskt är förkyld el liknande max en gång per år, vilket är mer sällan än innan vi började äta vegetariskt.

efter att ha ätit ovo-veg i några år så är min man i princip övertygad om att man för hälsans skull max ska äta kött (förutom fisk) en gång i veckan helst mer sällan och han kommer från en "kött ät gött" familj

l'm back

[Tingeltangel]
2014-01-16 18:01
#3

Jag var elva. Jag gick i princip från blandkostare till lacto-ovo på en helg. Det gick väldigt bra faktiskt, har inte ätit varken kött eller fisk sen dess. Nu är jag tretton och på gång att bli vegan… Du är aldrig för ung. Många äter vegetariskt, till och med veganskt, ända sedan födseln. Det är toppen att redan i din ålder vilja leva utan att orsaka lidande och död i onödan. Min mor var nog också skeptisk i början. Nu äter hon nästan helt vegetariskt (åtminstone hemma…)

tlover
2014-01-16 19:01
#4

#3 däremot ska man tänka på att är man ung växer man fortfarande och då är det ännu viktigare att få i sig rätt näringsämnen m.m. (det gäller såklart blandkostare med men oftast är det enklare för blandkostare att få i sig rätt) tex så om jag inte minns helt tokigt från biologin i skolan (jag kan minnas fel däremot det var ju mer än 10 år sen jag lärde mig det) så har växande barn 2 extra essenciella aminosyror. Vilka och vad dom aminosyrorna finns i minns jag inte däremot.

l'm back

Fridaosx
2014-01-16 19:14
#5

Jag var 16 år när jag blev vegetarian och 18 år när jag blev vegan.

Mina föräldrar (speciellt min far) var väldigt nervösa för att jag skulle få bristsjukdomar när jag blev vegetarian. Har dock aldrig haft några problem trotts att jag äter som en kratta. 

Tycker det är härligt att höra att du vill bli vegetarian! Jag tycker du ska försöka puscha din mamma att stötta dig istället för att försöka motarbeta dig. Sen ska du så klart vara uppmärksam så att du äter bra och får i dig allt du behöver.

You haven't lived until you've found something worth dying for

[steffie00]
2014-01-16 19:43
#6

#3 Ja, så bra! Får verkligen hoppas att allt kommer gå bra, om jag nu lyckas övertala mamma. Mår dåligt av alla djurs lidande, och känner mig hemsk och ångestfull när jag ätit/äter något kött.. Slutar med att jag lämnar det på tallriken, och det är ju inte bättre det! 

#5 Mm, det är min mamma också. Hon tror att jag kommer få bristsjukdommar, men det gäller att äta rätt! Skulle vara snällt om någon vill skriva vad det är vad exakt man behöver få i sig som vegetarian. Och vad det finns i, rättaresagt vad man kan äta för att få i sig de ämnerna. :) Jag blir glad att du säger så. :) Man blir inte alltid positivt bemött när jag säger att jag vill bli vegetarian och vegan så småning om, och det är synd att inte alla fattar att det finns att äta, även fast man inte äter kött!

Annons:
[Tingeltangel]
2014-01-16 19:49
#7

#4 Jag är inte så vidare duktig på det där med näringsämnen osv… Jag kollar aldrig att min mat innehåller precis vad jag behöver, utan ser mest till att det finns något protein, grönsaker, och pasta, potatis eller liknande. Jag vet faktiskt inte vad en amoniosyra är, haha… Vi har inte läst det biologikapitlet än…

[Tingeltangel]
2014-01-16 19:51
#8

Stavade fel dessutom…aminosyror…

tlover
2014-01-16 21:43
#9

#7 aminosyror är proteiner 🙂

Det finns ju olika aminosyror, vissa som är essensiella (dvs man måste få det genom kosten) och vissa som kroppen kan producera själv.

Förenklat

#6 en av det viktigaste sakerna är att man inte bara utesluter köttet med nått utan byter ut det mor bönor, linser, ärtor, frön, nötter, sojaprodukter el liknande

Bäste är det om man inte äter bara sojaprodukter/Quorn eftersom dom inte har så mycket vitaminer/mineraler i sig även om det är bra protein i dom.

Det bästa är ju att försöka variera så mycket som möjligt och i en varierad kosta kan sojaprodukter/Quorn mycket väl passa in ibland.

De mineraler som det kan bli brist på är främst järn och kalcium (beroende på vilken slags vegetarian man är, kalcium finns ju i tex mjölk även om mjölk inte är nödvändigt för att få i sig kalcium)

bönor/ärter/linser/frön/nötter innehåller också en del järn och även mörkgröna grönsaker (blandannat därför ska man inte bara leva på Quorn)

De vitaminer som det kan bli brist på är B12 (om du inte äter mjölk och ägg, B12 finns bara i animaliska produkter så även om jag äter ägg då och då så tar jag tillskott av B12) och vitamin D (finns tillsatt i mjölk men också i köpesojamjölk).

Men äter man bara varierat och ersätter köttet med nått så brukar man inte behöva hålla så stor koll

Jag menar inte att man inte kan bli vegetarian som barn jag tänkte bara på dom där aminosyrorna som man behöver då man växer och jag vet inte hur det var med dom i vegetarisk kost. Som tur är faller sig det mesta naturligt efter ingångsskedet.

l'm back

JodineFritzl
2014-01-18 11:56
#10

Blev vegetarian första gången när jag var runt arton, nitton tror jag och det gick bra, mest för att jag kunde ju laga maten själv och stå för alla inköp eftersom jag hade eget boende sen några år tillbaka. Höll det i fem sex år tills jag tyckte att det var för jobbigt att alltid laga två olika maträtter, min dåvarande pojkvän tyckte det var "töntigt" osv, så jag åt kött i några år, är tillbaka som vegetarian nu igen. Hade en vegetarisk period när jag var yngre, kanske trettonårsåldern men det var innan skolan började servera vegetarisk mat så jag fick leva på sallad enbart vilket inte var hållbart. Minns dock att mamma försökte laga vegetariskt till mig men det var mest skolluncherna som ställde till det. Nu tror jag det är lättare eftersom det ofta serveras fler alternativ i skolorna nuförtiden.

[Moa-]
2014-01-18 16:43
#11

Jag har ätit vegetariskt sedan sjuan i skolan utan problem, så har hållit upp i drygt 10 år. Första tiden åt jag fisk innan jag insåg att det ej var försvarbart med min argumentation kring ämnet.

Intehärutandär
2014-01-20 14:26
#12

Jag var 8 år. Och är 35 år nu. Still alive! 😃

[steffie00]
2014-01-25 19:02
#13

Skönt att höra att det gått bra, i alla fall för det mesta! :) Har inte haft tillfång till internet dörren nu. Har därför inte kunnat läsa… :)

Annons:
-Cissi-
2014-01-25 19:12
#14

Jag var 15 och det var 7 år sen :) Började när jag gick i gymnasiet och åt fisk till en början för det var lättare för mina föräldrar att laga mat. När jag flyttade åt jag bara veg.

Medarbetare på Chinesecrested ifokus. What is it that love does to a woman? Without she only sleeps: with it alone, she lives .

HerrMoro
2014-01-26 01:24
#15

Jag bestämde mig för att bli vegetarian när jag var strax över tio, men har aldrig tyckt om kött så jag åt det väldigt sällan innan det. Nu är jag 23 och mina värden har aldrig varit dåliga, har då och då tagit prover på grund av icke-kostrelaterade anledningar.
Mina föräldrar gillade det inte alls, det är egentligen inte förrän nu på senare år som de har blivit mer neutrala. Även om jag än idag får utstå gliringar från vissa håll. Men mina föräldrar hade inte så mycket val, jag kunde verkligen inte få ner kött. Så antingen åt jag inget eller vegetariskt, valet var nog rätt lätt för mina föräldrar.

ThreeStars
2014-01-27 23:32
#16

Jag har många vänner som aldrig ätit en köttbit i hela sitt liv, och de lever! 😉

Sålänge du vet vad du ska ersätta köttet med, borde det inte vara några problem!

Endezeichen
2014-01-28 07:09
#17

Började som vegetarian 15 oktober 2013. Blev vegan/herbivor (osv, beroende på vad folk klassar mig som) 1 Januari 2014. Jag lever och mår hur bra som helst ännu :)

Kazince
2014-01-30 11:46
#18

Jag var runt 8 när jag slutade äta kött och dylikt. Inga problem det inte!

pandabjorn
2014-02-01 19:14
#19

Min lillasyster var 8 år när hon blev vegetarian. Människor i hennes närhet var väldigt oroliga och vissa ville nästan tvinga i henne kött, lite extra med tanke på att hon och jag är naturligt smala. Men hon har utvecklats normalt så det är inga problem ;)  Det där med för lite näring är en stor myt!

maalinh
2014-02-01 22:22
#20

Jag var 12 år första gången jag blev vegetarian. Jag hade dock ingen aning om näringslära och vad man borde få i sig, utan levde mest på makaroner, ketchup och bröd… Inget vidare alltså. Det höll i 2 år ungefär, sen återgick jag till allätare. Inte för att jag blev sjuk eller nåt utan egentligen bara för att slippa allt tjat från omgivningen. Jag gjorde ett nytt försök vid 16, när min dotter var nyfödd. Denna gång med bättre matvett, men det höll ändå bara drygt 1år. Påtryckningarna från omgivningen var enorma och eftersom jag dessutom var en ung mamma blev det för mycket för mig att behöva försvara mig för allas gliringar om det också. Kan tillägga att jag även bodde i norra Lappland… Nu är jag vuxen, 31 år gammal, och har varit vegetarian i nästan precis 1år. Nu tänker jag att det ska vara "tredje gången gillt", och att det blir ett livslångt beslut, eftersom jag inte längre böjer mig för yttre påverkan utan gör precis som jag själv vill. Glädjande är dock att jag tror tiderna förändrats till det bättre på den här punkten, och det verkar vanligare och mer accepterat med vegetarianer idag. :)

Annons:
ebbamedruby
2014-02-02 14:32
#21

Är i exakt samma sits som du…

ToulouSelma
2014-02-07 19:08
#22

Jag var 15 år när jag bestämde mig för att endast äta vegetarisk kost, idag är jag 23. Mina föräldrar blev förtvivlade, mest för att de inte var bekanta med det vegetariska köket och för att de var rädda att inte kunna tillgodose mig alla näringsämnen och vitaminer. Vi fick hjälpas åt! Inga problem.

ramm5tein_
2014-02-08 16:17
#23

Jag var 21, så det fanns inga problem där inte :)

dreams about the far woods and constant full moons.
~join LITZIUMWORLD <--- INSTA: lisalitzium Måne

Majskiii
2014-03-13 09:52
#24

Jag var fem och fick min önskan i uppfyllelse. Haha!

[neptunens]
2014-03-13 12:52
#25

Jag var nio år när jag bestämde mig för att inte äta kött längre, vill påstå att de gick bra med tanke på att jag fortfarande lever och mår bra, är 22 idag 😉

IngaTrnqvist
2014-03-14 20:13
#26

Jag var 11 när jag blev lakto-ovo-vegetarian, 14 (hösten -13) när jag blev ovo-vegetarian och vid årsskiftet började jag äta helt vegetariskt (vegankost). Har aldrig varit några större problem.

Sarah
2014-03-15 14:12
Annons:
Upp till toppen
Annons: