Hm, vet inte ens vad amaranth är  men quinoa käkar vi regelbundet här och ingen av oss reagerar på det. Just gröna linser är jag inte heller bevandrad i… låter som det är något i detta som du inte tål. Hur reagerar magen?

Min mage älskar gröna linser ;)

Magen tar inte hand om det och låter det passera i sitt orginalutförande! :)

Aha, svårsmält… hm… jag har ingen aning faktiskt om vad dte kan bero på. Men just de sakerna är väl för svårsmält för din mage.

Så brukar det annars kunna bli med ex majs och solrosfrön. Jag kan inte äta vanliga havregryn heller. Men man får nog ta att man inte kan äta vissa typer av stärkelse eller protein.

Annars är ett tips att du tuggar innan du sväljer. Mina liknande probs brukar försvinna då ;)

Oh hej vad jag tuggar :) Svårt med amaranth och qinoua som är mm stora :)

Majs har jag samma problem med, solrosfrön har jag inte känt av alls.

Hahaha, det blir inte bättre om du mixar linserna? Eller mosar dem iaf?

Det där förslaget påminner mig om mina "rotfruktssmoothies" (mixad grönsakssoppa) jag åt när min tunga var nypiercad. Linser blir så "sträva" när man mixar dem!

Min mamma har alltid sagt att jag bara äter mat som man inte behöver tugga - det ligger en viss sanning i det!

Hm, knasmage?? Precis som min, fast andra symptom. Jag kämpar och kämpar för att begripa vad den vill ha och inte vill ha. Hittills har jag bara kommit fram till att den mår allra bäst när den är tom!!! Tyvärr är det bara själva magen som gillar det konceptet, inte resten av kroppen.

Jag hade en period för ca ett år sedan då jag såg gravid ut så fort jag åt, vad jag än åt. Det var verkligen hemskt och jag mådde så illa av mat. Det jag gjorde var att ta bort allt utom råa grönsaker och bara äta små små portioner. Alla kryddor och konstigheter bort. Bara sallad och lite olja på. Inte det roligaste eller bästa att äta och jag hatade den jävla vitkålen efteråt. Men sakta och säkert kunde jag stoppa in mer igen. Först ett kokt ägg, sen lite potatis lite dressing istället för bara olja etc. Så fort jag får problem nu så gör jag om det med i kortare perioder.

Åhh… låt oss hoppas att det är ska behöva bli så för mig… jag har nämligen bantat i över 15 år och ätit nästan bara sallad… det gör mig lite lätt illamående som huvudmål numera…

Ahaaaa, det låter ju sådär ;) 15 år?? Har det ens fungerat då? Lida igenom råkost i femton år låter ju hemskt mycket.

Tja, fungerat och fungerat… det har ju fungerat så tillvida att jag sabbat min ämnesomsättning och min hälsa… jag höll vikten med så länge jag nästan inget åt och tränade jämt… mao kan man kanske konstatera att det är någe vajsing i kroppen på mig! Det sista jag gav mig på för att försöka gå ner i vikt var LCHF och det tog den allra sista musten och tog mina hungerskänslor mm mm så det var ingen lyckad kost för mig. Nu försöker jag bara bli frisk… knepigt dock.

Oj vilken pärs! Har en vän som höll på likadant. Satt och grät för att hon var överviktig, åt ingenting, grät för att hon inte kunde äta det hon ville. Det var en galen karusell. Till slut insåg hon att matproblemet var ett större problem än vikten och började äta igen. Inget jag skulle önska någon. Håller tummarna för att du ska få ordning på kroppen igen.

Tack, ja det stora problemet verkar vara att min ämnesomsättning liksom tagit pension… när jag var barn ungefär…  har haft problemet hela mitt liv och inte har det ju blivit bättre av att jag sänkt ämnesomsättningen ytterligare genom att konstant år efter år äta för lite.

Jag äter ett kraftfullt näringstillskott nu för att koppen på ett enkelt sätt ska få i sig allt den behöver. Kanske kan det hjälpa kroppen att orka läka. Sedan måste jag jobba en hel del med den psykologiska/känslomässiga biten som gjort mig "rädd" för mat och för att äta. Har kommit ganska långt och har inte så mycket ångest kopplat till mat idag, men har ändå ångest om kroppens storlek vilket automatiskt kopplas till mat trots allt.