Jag är fortfarande inte vegetarian=) Däremot köper jag och lagar enbart vegetariskt. Jag har inte orkat ta steget och vara jobbig för släkt och vänner. Med tanke på hur sällan jag äter någon annanstans än hemma så har det inte blivit av. Men när jag bestämde mig för att bara äta veg hemma så hade jag redan en längre tid ökat på antalet dagar i veckan när jag inte åt kött och sen slutade jag bara köpa det och nu är jag där jag är. Var borta en vecka nu och åt en del kött och jäklar vad jag längtade efter bönor, tofu och sojafärs…

Satt med en macka med hamburgerkött (häst) i boxen hos hästen… blev konstigt. Hade då velat bli veg många år, men föräldrarna sa nej och jag glömde bort det. Dessutom tyckte jag att det var coolt ;) Ingen jag kände var det. haha

Jag hade under ett år funderat över en mer vegetarisk kost och under det senare halvåret också börjat hoppa över kött om jag kunde, det gick dock inte jättebra ;)
Men den 12/12 -07 när vi satt i matsalen i skolan meddelade jag för mina vänner att "från och med idag tänker jag inte äta kött mer". Och sedan slutade jag, även om jag åt fisk i ytterligare ett år innan jag nu börjat ta bort det också.

Tyckte bara att djurplågeriet var förj*vligt!

När jag gick i affären för att  handla middagsmat, så kunde jag inte köpa vare sig, nöt, fläsk eller fågel, det gick bara inte!

Jag äter som sagt fisk och fågel och tänker att jag äter det jag själv skulle kunna döda och äta. Men det handlar inte vara om samvetet utan också vad som är en hållbar livsstil. Det är tråkigt att det i vissa situationer kan vara svårt att vara vegetarian eller vegan. På förskolan där jag ibland jobbar får inte personalen vegetarisk mat, men om barnen är vegetarianer får de det. Det tycker jag ger en konstig bild, speciellt till barnen.

#5 vad konstigt att bara barnen får det,,, Jag har varit vegetarian i nästan 4 år nu tror jag,, kommer faktiskt inte ihåg hur det var men helt plötsligt började jag väl tänka vad det faktiskt var som jag åt och fyf*n stackars djur som dödas för människors skull som egentligen inte behöver äta kött.!

#2 först ville inte mina föräldrar det heller typ men man måste få bestämma vad man vill äta och inte det kan ju inte bara nån annan bestämma ? Eller ?

Jag tyckte alltid att kött var äckligt, ända sen jag var liten, så när jag ställde mig frågan "vill jag äta djur" så bestämde jag mig rätt snabbt att "näe de vill jag inte" (jag var runt 11 år då). Jag åt fisk ett tag längre 2-3 år) men lade ner det sen också.

Jag har väl aldrig bestämt mig, men det blev en naturlig övergång för mig när jag flyttade hemifrån. Jag märkte att jag aldrig köpte något kött och så slutade jag helt.

Jag hade i flera år haft obehag för kött. I skolan petade jag bort köttbitarna från maten och kunde lätt tappa aptiten helt. När vi besökte Italien såg jag hur de hade t.ex. kaniner i hagar på bakgården. Det tog ett tag innan jag insåg att de skulle äta dem. Samma sak när jag var i en ladugård och såg två jättesöta grisar. Julskinka skulle det bli av dem. Hur kan man först ta hand om ett djur och vara dess vän, för att sen svika och äta upp det :(
Jag har alltid varit en djurvän så det känns helt naturligt att inte äta vänner.

Ar inte vegetarian, men ater mestadels vegetariskt (och skaldjur) nar jag ar ensam. Dels for att det inte ar hallbart att kopa kott bara till mig, dels for att det ar skont att "detoxa" da och da. Aven roligt att prova nya recept och satt att laga mat.

Skulle vilja ata mer vegetariskt, men pojkvannen sten-vagrar att ge upp sitt kott, och det fungerar inte att laga olika mat at oss.

Jag började äta vegetariskt eftersom jag tycker väldigt illa om den köttproduktion vi har.

Sen insåg jag att det finns väldigt, väldigt mycket jag skulle göra om jag inte brydde mig om andra varelser: t.ex. slår ner människor och råna dem kanske? Bli rik på köpet. Men allt sånt sitter djupt sedan barnsben att "så gör man inte". När jag insåg att jag endast åt kött för att samhället sa att det va helt okej, då var det lätt att sluta!

Min kille älskar kött och kan inte tänka sig att sluta helt, men han har gjort en STOR förändring och äter nu gärna vegetariskt till middag några gånger i veckan. :) Hela juni ska han bara äta vegetariskt har han lovat också.

Jag bestämde mig bara.. helt enkelt.
Tog en bit i taget för att underlätta för mig själv.

Tog först bort gris, ko och lamm.

Sedan åkte kycklingen bort.

Sedan försvann fisken.

Och sen april 2010 är jag "hel" veg.

Har i hela mitt liv varit vegetarian, eftersom mamma å pappa är det så är jag och mina syskon uppväxta med att vara vegetarianer och aldrig ätit kött.
Så är vi alla i familjen djurvänner!

Kommer aldrig att äta eller prova kött!

Vart vegetarian för att jag mådde illa av kött. Konstig, ja men i skolan petade jag ut köttet ur maten. *Nu få jag special beställd* Mina föreldrar tog det (tack för det). Även fast pappa är jägare :o

Sedan jag upptäckte fermentering äter jag nästan uteslutande vegankost. Det är beroendeframkallande. Köper aldrig kött och mejerier, förutom yogurtkultur för fermentering.

För mig har det hela tiden legat i baktanken, enda sedan jag var liten faktiskt eftersom jag nog är den största djurvännen som finns och jag tål inte hur djuren behandlas i dagens samhälle. Det gör ont i mig att se djur lida. Hade också sett mycket hemskt på tv kommer jag ihåg om djurmisshandel. Sen hade jag läst om det och tillslut blev det bara för mycket och då bestämde jag mig för att jag aldrig skulle äta kött mer, och det var ingen jobbig omställning för min del eftersom jag en lång tid hade avstått från kötträtter på grund av att jag helt enkelt inte var sugen på det längre. Jag trivs jättebra med min livsstil och mår bättre än någonsin!

Jag planerade aldrig att sluta äta kött. Men det grundar sig i att jag tycker väldigt mycket om djur och att jag inte ville bidra till att dom har det dåligt.

Jag började strax efter gymnasiet att sluta äta kyckling eftersom dom verkade ha det sämst. Sen åt jag mindre och mindre kött (och det jag åt skulle gärna vara vilt eller ekologiskt) tills att jag sluta helt.

Men det slutade inte där utan då åt jag mindre och mindre mjölk/ägg produkter. Det är ju liksom samma djur och samma skötsel så skillnaden mellan en köttbit och ett glas mjölk tyckte jag inte var särskilt stort.

När jag uteslutit allt vad animalier heter, även e-nummer och sånt, så var jag strikt vegan i två-tre år. Men det är jag tyvärr inte längre, jag fuskar när jag äter ute eller är bortbjuden (men inte med köttet) för att det är så himla krångligt i vissa situationer. Fuskar även med mjölkchoklad och chips ibland.

Är man osäker behöver man ju inte lägga av helt med kött. Man kan ju utforska det vegetariska köket för skojs skull, och stegvis minska på köttet. Min äldsta syster har t.ex. ingen direkt önskan om att bli vegetarian, men efter att vi bodde ihop (jag sov på hennes soffa i några månader) för några år sedan fick hon smak för vegetarisk kost och äter numer vegetariskt ett par tre gånger i veckan (främst för att hon tycker det är gott, fräschare och känns nyttigare).

Första gången jag blev veg var jag 11 år, hade två vänner och min yngre storasyster som var vegetarianer samt min brors flickvän som var vegan. Tyckte det verkade vara "kul" och sa en dag "Nä, nu är jag vegetarian". Började äta kött som 13-14åring igen, men efter ungefär ett halvår såg jag ett nyhetsinslag om kor som behandlades illa och fick skuldkänslor över att bidra till den industrin. Dagen efter blev jag vegetarian igen och har varit det sedan dess. Har aldrig tagit det stegvis - vare sig att sluta äta kött (allt kött - rött, vitt, fisk, skaldjur) eller den gången jag började äta kött.

Numer försöker jag mig på en mer vegansk kost, men är inte helt noga. Lagar enbart veganskt själv och försöker ta det veganska alternativet. Blir jag bjuden eller inte hittar lämpligt alternativ eller är väldigt sugen på något (t.ex. pommes med kebabsås som fyllemat) så är jag inte så noggrann. Än iaf.

jag bestämde mig genom ett nyårslöfte. Jag hade funderat på det ett tag, och försökt en gång förut men gick inte så bra. Men nu är jag äldre så tänkte att jag kunde försöka, och jag kännde och känner mer och mer nu för hur länge det går att jag äcklas av vad man igentligen äter. Visst jag suktas, men tycker fortfarande det är fel och så, så kommer nog inte ät kött igen på ett bra tag.

Jag är väldigt noga och även fast det inte är någon i min famlij, släkt eller vänner så blev det helt enkelt så, jag har otroligt stark vilja och är väldigt envis;) Jag vill verkligen hålla mig.