Ja nu har jag då experimenterat klart.

Så här blev det. Jag blötlade röda linser i några timmar, mixade sedan linserna med vatten och kokade upp gröten.

Fick under uppkoket tillsätta ganska mycket mer vatten då linser tenderar att bli gröt. Till slut hade jag iaf en tjockflytande soppa som jag kokade upp och lätt sjuda under omrörning två gånger. (Min man är känslig för just linser så jag var noga med att inte underkoka, eller blötlägga för kort tid. Vill inte att han ska bli dålig om han äter detta sen.)

När jag sen skulle sila bort fibrerna eller det som hos soyabönan kallas för okara behövdes det en ganska tät nätsil för att få bort böset.

Vällingen som blev kvar kokades upp på nytt och fick tillskott av syra, ca 2 msk/l. När den delat sig så silade jag den genom silduk.

Det blev mycket, gegga att sila igenom. Den är lätt grynig så först trodde jag att det var massa ”lins-okara”, men sen såg jag att det inte var något kvar i vätskan som kom ut på andra sidan så jag insåg att detta var ”maten”.

Nåväl, efter mycket silande, rörande och knådande hade jag i alla fall en hyfsat stadig massa som placerades i stort durkslag med silduk och en tyngd på. Detta fick stå på bänken över natten och så här såg det ut när jag öppnade den i dag.

Den är inte skivbar den heller, men god, syrlig och ganska krämig. Inte om den på ärtor och vita bönor men helt ok som ost eller grytbas.