Jag känner verkligen igen det där. Ibland gör jag som du, helt enkelt säger nej tack. Det känns som om det inte finns något sätt att göra "rätt". Säger jag till innan blir den som bjudit antingen nervös för att det måste göra något de känner sig ovana med, eller så blir det förolämpade för att de får för sig att jag kräver något av dem. Säger jag inte till blir de sura för det. Det där att ta eget med sig är också svårt. Då måste man för att inte väcka för mycket uppmärksamhet ta reda på vad som serveras för att ta något liknande. Äter jag bara de grönsaker och potatis tex som serveras blir de kanske sura för det. Och det går ju ofta inte att förutsätta, att det ska finnas något "ätbart" som serveras. Har varit på ställen där de är helt förvånade om jag säger något om grönsaker. De finns inte ens i värdens/värdinnans tankevärld.

Hur kan man göra "rätt" som veg*an i en blandkostarvärld?

Vet precis hur det känns, brukade få samma känsla själv förr. Nu har jag iofs funnit mig i det och är det så att det någon gång inte serveras någon vegetarisk "huvudrätt" så tänker jag helt enkelt att det ju är mitt fel om jag inte har sagt något i förväg - det är ju inte deras uppgift att fråga sånt.

Nu har jag visserligen varit vegetarian i 9 av mina 19 levda år, så det var ett tag sedan jag ens tänkte på att det blev jobbigt. Dessutom vet de flesta om att jag är veg. 
Blir man bjuden på middag ska man inte skämmas över att säga att man är vegetarian. I värsta fall kan man alltid erbjuda sig att ta med något vegetariskt till maten, eller så ger man dem något enkelt tips på vad de kan göra. Ex. en quorn filé i lite marinad, funkar ju till det mesta!

Jag är ensam i min familj om att inte äta kött, så ofta får jag komma på själv vad jag vill ha för mat eller tillbehör eftersom ingen annan direkt har någon fantasi när det kommer till just den sortens mat.

Ja du är besvärlig =)

Lösningen är relativt enkelt, tror jag:

När du blir bjuden säger du helt enkelt att du är vegetarian.

du säger att du kan ta med dig din egen vegetariska rätt, då får du det du vill ha samt kanske tända nya människor på god rätt lägad vegetarisk mat.

Du är inte till besvär för majoritetn som önskar äta kött, så då påverkar du inte menyvalet.

Ingen suckar över att det är omständigt.

Så erbjud att ta med din egen rätt, sen finns det värdar som insisterar på att laga en extra rätt vegetariskt åt dig då har du iaf erbjudit.

Alternativt ser du till att bjuda in dom till dig först, och då bjuder du naturligtvis på bara vegetariska rätter, och om de prompt måste äta kött (lol) så är det ombytta roller och de får ta med sig.

Att inget säga och dyka upp på middagen och då säga att man är vegetarian då blir man tjurig för man lägger ner en hel del tanke och arbete i att få till meny och anpassa till så många som möjligt.

Alternativt kan man äta precis innan och bara vara med som sällskap. lite udda men men.

Så informera helt enkelt för ingen är tankeläsare till vad alla har för matpreferenser. Säger man inget innan då blir det som det blir, dock uppskattar troligen värden att man kommunicerar i god tid innan.

#3 Det låter bra "på papperet". Jag har i alla fall fått sura miner från de som bjuder mig när jag talat om innan. Detta både om jag tar med eget och om de erbjuder sig att laga något. Att erbjuda något är inte samma sak som att man egentligen vill. De blir sura för att de fått göra sig besvär trots att de själva sagt att det var ok.

Dessutom har jag t ex fått höra saker som att: jag gjorde valde en räkrätt för att alla skulle kunna äta samma", "allt margarin (sätt in valfri rätt t ex quorn) ÄR veganskt", "du kan väl plocka bort köttet", "det är bara lite köttbuljong i" mm.

"2 att inte tycka om det eventuella bråk som kan följa med en inbjudan till en blandkostare är INTE samma sak som att skämmas. Jag har aldrig någonsin skämts för mitt val av livstil".

#4

Jag har iaf aldrig varit med om att någon blivit sur över en sådan sak. Möjligtvis att de skäms eller känner sig obekväma ifall de inte skulle ha något ätbart åt mig. Då väljer jag att rycka på axeln och säga att det inte gör något och att jag borde sagt till i förväg.
En del säger att de ordnar något annat.. Sen frågar de oftast om man äter fisk eller inte. Skulle de inte fråga det får man säga det själv.
Blir man vegetarian ligger väldigt mycket ansvar på en själv när det gäller maten. Speciellt om andra inte är medvetna om det.

Blir de sura tycker jag inte det ens att man ska gå på denna middag.

Fast jag känner ändå, att det är inte alltid så lätt att säga till i förväg. För det händer ju att man blir bjuden utan att det var planerat, när jag redan är där. Jag räknar ju inte med att få mat så att jag tar med mig eget ifall att… Då sitter jag vid bordet och är vegetarian med blandkostare ändå. Och som sagt jag finner mig i situationen och förväntar mig inget men det känns ju onekligen som att man är lite besvärlig. Har aldrig någonsin vad jag kan minnas behövt att skämmas för mitt val av kost, jag har starka åsikter som jag står för och gärna diskuterar så det har inte med det att göra. Det är mer att middagssituationen blir lite jobbig.

Men det är nog bäst ändå att alltid säga till i förväg, i den mån man kan åtminstone. Men det känns inte alltid lätt att besvära någon på det sättet heller om det inte är någon man känner väl.

Sen var mitt svar ämnat mest åt #0

Tror att du gör situationen värre om du kommer dit utan att ha sagt till innan :) Ska du på dejt hos en intressant kille och han inte får veta innan att du inte äter kött blir det ju jättejobbigt!

Dina vänner vet väl vad du äter? Borde ju vara inberäknat att de gör veg mat till dig om de bjuder hem dig. Annars kan du ju alltid fråga om du ska ta med dig mat eller inte. Tror att du gör folk mer obekväma om du är tyst och sen bara äter potatis. Jag har alltid fått ngn fejkköttbit till, vart jag än gått, eller så har jag föreslagit att jag kommer och hjälper till att laga mat osv osv.

Visst, blir ju en annan sak om du blir kvar så att säga, då får man väl finna sig helt enkelt.

#6

Skulle man bli bjuden på plats kan man säga att man är vegetarian och inte vill vara till besvär, jag säger ofta "jatack, men jag är vegetarian.." med en liten skämtsam ton. Antingen så insisterar dem på att ordna något som alla kan äta, eller något på sidan som är vegetariskt.
Det värsta som kan hända är att man får hoppa över den oplanerade middagen.

Och som sagt. Blir de sura tycker jag inte man ska behöva sitta vid bordet med dem.
Man har ju gjort valet att vara veg och då får man helt enkelt leva med att vissa tycker att man är besvärlig. De vet ju tex inte varför man valt att vara veg eller vegan, så de kan inte sätta sig in i det på samma sätt som någon som är påläst eller har hört ens argument.

Det är väldigt skönt att höra att det är så enkelt för så många. Önskar att jag hade samma bra erfarenheter.

Jag förstår att jag anses besvärlig, men jag umgås för att ha trevligt. Därför väljer jag ofta numera att helt enkelt avstå från att ställa till detta besvär och stanna hemma.

#11

Jag undrar om det är ovanligt med vegetarianer där du bor. För jag känner inte igen mig numera och på mycket länge (har dock bott de senaste tio åren elle rmer i Stocholm och där är ju vegetarianer och veganer inget konstigt)  men där jag bodde som liten var det folk som inte ens "trodde" att man kunde vara allergisk. Och för sådana människor att man väljer bort animaliska livsmedel (särskitl om det är av etiska och inte hälskosköl) är det mycket konstigt och besvärande,  Så jag känner igen attiyden från 90-talet mot vegetarianer.  (Men då var inte jag det…).

Lång utläggning för en enkel fråga:  Är det ovanlig med vegetarianer där du bor?

#11 Egentligen så bor jag i den staden som ansågs vara Sveriges andra straight edgestad efter Umeå, men numera är det väl inte så vanligt. Ser man på statistiken är vi veg*aner i extrem minoritet, så det är väl även i Stockholm fortfarande ganska ovanligt.

Tror kanske att de som uppfattar det som enkelt att hantera den här situationen är beredda att ta "strid". Det är inte jag längre. Jag är trött på att berätta att räkor inte är vegetariska, att margarin inte alltid saknar animaliska beståndsdelar, att det inte räcker med att "fiska upp" glass som placerats i min fruktsallad, att quorn faktiskt innehåller ägg mm.

Att folk inte anser att det är konstigt med veganer är inte samma sak som att de vill bjuda hem såna som innebär att de ändrar sina rutiner. Det innebär heller inte att de automatiskt har de kunskaper som behövs. Eller att de har en önskan att lära sig.

Läs Magdalena Ribbings spalt så ser du att det inte alls enbart var ett 90-talsproblem.

# 13

Du är vegan, då förstår jag. Det är många som tycker veganer är konstiga fortfarande och inte vad det är.  Jag är bara vegetarian, så jag kommer lindrigt undan.

Nej, det var nog inte bara ett 90-talsproblem, men det var på den tiden och på annan ort jag upplevde bland bekanta att det var ett problem.

Vad tråkigt att det fortfarane ställer problem till dig.

När jab blir bjuden på middag, då är det allra första, att jag säger jag är vegetarian. Jag har aldrig haft problem med det. Ibland kommer frågan, om jag äter fisk eller kyckling , men då svarar jag - om de växer på träd ja, annars inte.

Känner delvis igen mig. Brukar dessutom ha svårt att lita på när andra lagat mat åt mig. Att de inte blandat slevar med köttet, använt köttbuljong eller halvfabrikat med animaliska produkter i. Brukar med säga att jag kan ta med något eget, iaf erbjuda mig så ibland gör jag det och ibland så vill de som bjuder laga maten.

Det jag tycker är mest jobbigt är om man är hos någon och dom inte tänkt på eller vet att man är vegetarian så har dom ingenting annat.
För mig är det helt okej att äta potatis, ris eller bara pasta liksom, men det känns oftast som att dom skäms och känner sig hemska med det.
Det får mig att känna mig obekväm.

De blir ofta "Nej, men du kan ju inte bara äta potatis och sallad, nej usch. Så kan vi inte ha det. Känns inte bra" osv. Men för mig är det verkligen helt okej, men många tror man bara säger de för att vara snäll liksom..

Vill inte någon ska stå och anstränga sig att laga något annat åt mig. Jag tar det som finns som jag kan äta, det duger mer än bra.

Men vad gör du/ni andra om potatisen t ex är stekt i samma stekpanna som köttet? Om margarinet innehåller något animaliskt t ex E471? Eller om efterrätten innehåller gelatin? Om det är hönsbuljong i soppan?

Tar ni reda på det innan eller tänker ni inte på det?

Jag menar om den som bjuder insisterar att få laga något.

# 18

Jag struntar i det ( om det inte är nära familj eller nära vänner) för de kan inte belastas för sin okunskap när de försöker.  Man kan inte begära att de som täer kött och bjuder dig som av etiska skäl inte äter kött ska veta alla E-numer osm innehåller animailska ingedienser till exempel   Och om man är för detaljerad tror jag att man itne sjtälper mer än hjälper.   Tids nog kommer nog frågor och förståelsen.   Äter du inte kött av allergiska skäl, anser jag att du kan vara petnoga.  Men är det av etiska skäl, får du ibland kompromissa lite grann av andra skäl för att idén med att du inte äter kött får motsatt eftekt.    Hoppas jag kunde förklara något sånr. Är svintrött nu och då kan jag bland måla in mig iett hörn med or.d

Jag struntar också i det. Det blir så sällan.

För mig skulle det kännas lika jobbgt att få i mig lite produkter av animaliskt ursprung som mycket. För mig är en animalisk e-kod eller gelatinet lika mycket del av en annan levande varelse som om det varit någon större del. Om det innebär att jag måste kompromissa med min egen övertygelse så avstår jag hellre från att äta hos någon annan.

Jag tror mycket i den här diskussionen beror på hur man ser på djur. Jag kan lika lite äta en del av ett ett djur som en del av en människa.

Jag tål inte mjölk, men jag tar hellre magont och andra problem än jag äter delar av några levande varelser.

Är det bara jag som tycker det känns lika fel att kompromissa med sin egen övertygelse som med sin hälsa? Om min övertygelse innebär att jag alltid är till besvär så är jag hellre ensam.

#21

Du ska givetvis köra som känns bäst för dig.

Men en idé till lösning kan kanske vara, eftersom jag anser att du inte kan begära att de som bjuder dig ska vara lika pålästa som du, att när du blir bortbjuden och de erbjuder sig att laga något till  att påpeka med glimten i ögat, att då blir på egen risk, för du är så pass petig (ord du kan använda till dem, inget jag tydker)  att det får vara några spår av gelatin och tala om att E-numme t ex kan dölja gelatin och är dom säkra på att du inte ska ta med något istället och erbjud dem vara tillhands att svara på frågor om de trots allt vill laga  något till dig..

#22

Tack för tipset, men jag har försökt det mesta. Ibland fungerar det och ibland inte.

En annan sak jag vill förtydliga. Jag förväntar mig absolut inte en stor kunskap hos min omgivning om vad det innebär att vara vegan. Det är ju just därför jag ser det som ett problem. Att folk tror att de vet och faktiskt inte gör det.

Om jag går någonstans så föredrar jag faktiskt att ta med något eget. Då vet jag att det blir rätt. Fast då kan det hända att det inte heller är bra. Att jag inte litar på deras matlagning t ex.

Jag avslutar som jag sagt tidigare. Vad skönt ni andra har som inte upplever såna här problem.

# 23  Ett tips till:   Återstår att dra en vit lögn, säg att du är vegan och dessutom allergisk  mot något som är svårt  att veta om produkter innehåller det och att blir stora besvär om du bara får i dig litegrann, så du MÅSTE ta med egen mat…

:D Det tipset tror jag på. Tack så mycket.

# Varsågod. Det var så lite.

#18 "Men är det av etiska skäl, får du ibland kompromissa lite grann av andra skäl för att idén med att du inte äter kött får motsatt eftekt."

Förstår din tanke, detta med att det skulle ge motsatt effekt att vara besvärlig. Man vill ju få andra att tänka till också inte uppfattas som besvärlig och få folk att tänka "nämen oj vilken jobbig livsstil". Men jag reagerar väldigt på när jag läste "får du ibland kompromissa lite grann". Ska man behöva kompromissa och äta något som (av etiska skäl) känns något enormt fel!? För att underlätta för andra… ?? Det låter helt galet tycker jag. Ska man behöva kompromissa så att muslimer ibland måste kunna tänka sig att äta fläskkött, för att underlätta för andra? För att inte de okunniga matlagarna ska bli förolämpade? Det är en liknande situation tycker jag, det är av religiösa skäl., ingen allergi. No way säger jag. Då stannar jag hellre hemma om jag måste lära mig att kompromissa i mitt val av föda, usch. Känns som att du inte riktigt har förståelse för hur viktigt det är för många.

# 27

Nu blir det cititat taget ur diskussionen som jag hade med mymmeli lite taget ur sitt sammahnag när du tar ut det ur diskussionen. Jag menade att de som är köttätare rimligvtis inte kan veta alla E-nr som innhåller kött eller om vi för den delen tar religon som skäl, innehåller grisskött.  Precis som det finns veganer/vegetarianer som tolerer att det steks i samma panna eller inte tolerar det  så finns de muslimer som är en av grupperna som inte äter fläskkött av religöska skäll som tolerar det och som inte tolerar det.  Jag är liksom av princip, emot alla fanatism, oavsett vad grundién är.

#28: Taget ur sitt sammanhang eller ej. Att någon vägrar att äta något animaliskt anser inte jag är att vara fanatisk. Det är ungefär som att säga att man är fanatisk om man inte är konsekvent i sin antirasism utan ibland kan tänka sig att gå ut och slå på invandrare bara för att ens vänner gör det.

Vi kan ha olika åsikter, det respekterar jag, men jag gillar inte att kallas fanatisk. Dessutom missuppfattade du. Jag förutsätter verkligen inte att alla förstår vad det innebär att vara vegan. Den här diskussionen om något visar att folk är olika. Det var just därför jag inte riktigt litade på att låta någon annan laga min mat.

En fråga till alla: vinner man någon respekt om man kan tänka sig att kompromissa med sina värderingar? Nästa gång kanske de tänker: "jag behöver ju inte göra något för han/hon kan tänka sig att äta animaliskt någon gång ibland".

Om man kan tänka sig att äta något dött djur, då är det ju verkligen att bråka att kräva det när man faktiskt kan tänka sig att göra undantag.

"29  Mymelli. Jag har inte kallat dig för fanatisk.   Jag har förstått att du inte anser att alla ska kunna allt.   Jag svarade på Ellen fyrkants inlagg mot min kommer  när jag sa att du,## Men är du av etiska skäl får du kompromissa ibland" Men jag hade hoppats att det framkom av diskussionen efteråt att jag inte anser att du ska kompromissa.  Det var svar på hur gör ni andra, altlså hur jaag gör.  Det jag menade med kommentaren är att man räddar fler djur från död om man inte  korsförhör personer som bjuder dig i vilken kastrull maten är tillagat än om man har översseende med det och lär personen känna dig och sedan själva inse att det kanske inte är optimalt. Så har jag gjort och det har gett resultatet nedan. För det leder ofta till att folk reflekterar över sin egen köttkonsumtion och även om de inte slutar äta djur helt minskar det konsumtionen.  Med korsförhör blir ofta effekten, att som dum/konstig som hon tänker jag aldrig bli vegan, jag tänke äta kött alla min dar. Och för att undvika missförstånd: Jag påstår inte att du korsförhör.  Och sedan i mina inlägg har jag gjort en ovan,  överfört från engelska, jag har använt pronoment du istället för man. Det var verligen dumt.

Det jag menade att jag inte ställer något bråk/diskussion när folk tror sig har lagat vegetariskt. Jag frågar inte om de har lagat saker i olika kastruller.  Men för mig är det ingen större problem. För jag bjuds mest av folk som känner mig, och som av respekt och egen vilja inte lagar i samma kastrull och kollar att innehållsförteckningen inte innheåller animalier.  (Detta är alltså resultat, de har själva koll numera).

Jag ber om ursäkt om jag har sårat dig och  jag kallade inte dig för fanatisk .  Det jag menar med fantatisk är folk som anser att De vet bäst och alla ska göra som de vill och ingen annan får ha någon annan åsikt och alla som man möter ska omvändas.  Du är ju absolut ingen fanatiker eftersom du låter folk ha olika åsikter.

Oj, så mycket missförstånd när jag 1) bara ville hjälpa 1)Ellen fyrkant med problemet  2) svara på frågan hur gör jag.

Men jag har också skrivit när jag är trött (som nu) och då har jag en tendens att uttrycka mig mångordig och dessutom luddigt.

Hoppas jag lyckas skriva någorlunda tydligt i detta inlägg iaf.  Annars bara fråga så ska jag försöka förklara mig bättre och vettigare och skriva när jag är piggare.

Tack för förklaringen. Hade inte ens förstått att du pratade om korsförhör. Nu vet jag. Jag var nog extra känslig, men skönt att vi förstår varandra nu. Ibland kan det vara svårt att förstå varandra online. Tack igen att du förklarade.:)

Själv har jag inte upplevt något problem vad gäller att bli bortbjuden. Jag blir dock inte bortbjuden jätteofta och när det väl händer är dte oftast hos svärförädlrarna eller svärmormor och de fullkomligt älskar att laga vegetarisk mat, så jag behöver aldrig oroa mig för att behöva könna mig besvärlig. Den dagen jag berättade att jag blivit vegetarian blev de jätteglada och började fråga mer ingående om vad jag åt/inte åt, varför/varför inte. De hade själva koll på allt utom just osten med Löpe, jag informerade om det och sen dess behöver jag aldrig oroa mig.

Däremo var det jobbigare när jag skulle hem till min egen släkt. Där har jag dock inga problem med att ta med min egen mat och fixa själv, ingen tar illa upp eftersom de själva är medvetna om hur viktigt det är för mig och hur "okunniga" de är (låter väldigt hårt att bara rakt ut skriva att de är okunniga). Min mormor skulle dock bjuda på middag en gång och då ringde hon helt eneklt mig och frågade exakt vad hon skulle göra och vad jag åt och enligt henne var det inget problem eller besvär (jag erbjöd mig att ta med eget eller äta innan jag kom) att göra extra för mig. Så, för att svara på frågan; nej, jag kan inte påstå att jag tycker det är besvärlit.

Något som däremot stör mig (har inte direkt med diskutionen att göra men måste bara nämna det eftersom jag tycker det är så, förlåt mig, korkat) är när jag talat om för en del att jag är vegetarian. Jag har många gånger fått motfrågan; "jaha, men du äter skaldjur, fisk och kyckling va?" Hur kan man få för sig något sån? Ja, ja, det finns folk till allt. :)

Tycker att man ska fundera lite på ens mål… är mitt mål att göra det här för mig eller är mitt mål att få öven andra att minska på köttet. Mitt mål är att andra ska minska på sin animaliekonsumtion och folk lyssnar bättre om man inte är allt för radikal. Att vara vegan ses inte som så radikalt längre, men att vägra äta om det stekts i samma stekpanna då man är borta kan lätt göra det. Då tycker folk att man är fånig och dömmer lätt ut en direkt. Jag tjafsar inte om sådant alls, jag vill att folk ska kännas sig bekväma att ta en diskussion med mig. Sen jag valde det sättet att förhålla mig till världen så har allt varit lättare och fler och fler i min omgivning minskar på köttet. Skäms lite då de äter det osv.

Du gör en hel massa antaganden Sarah. Och jag hoppas verkligen att jag har missuppfattat för att ditt inlägg gjorde mig både arg och frustrerad.

Det som jag läser ut av ditt inlägg är att du verkar se det som om de som inte gör som du, dvs väljer att "tjafsa" med hur maten är stekt mm, förstör för "saken", som enligt dig är att minska animaliekonsumtionen. Du påstår att en del av de andra i den här tråden, inklusive mig själv, är FÖR radikala.

Som jag sa, jag hoppas att det inte var så du menade. Om du inte menade det jag trodde du sa, så ber jag om ursäkt för det jag kommer att säga nu. Om du menade det, så kanske det vore bra för dig att läsa det jag skriver istället för att döma andra.

Jag vill mena att det finns olika sätt att se på samma sak. Låt oss ta det där att vara radikal. Hur vet du att, "ditt sätt", är det som får folk att minska på sin animaliekonsumtion? Tänk om de istället tänker så här: "Den där Sarah hon bråkar bara. Hon kan tänka sig att få i sig lite animalier och kompromissar gärna. Denna gången är det stekpannan, nästa gång kan vi nog klämma in lite gelatin och sen går det nog att ha lite skinka i pajen."

Hur vet du att vi som "tjafsar" inte bryr oss om att minska animaliekonsumtionen? Vi kanske arbetar på ett annat sätt. Vi kanske istället informerar genom att skriva artiklar, bloggar om fakta, debatterar. Detta istället för att kompromissa med våra värderingar och få i oss delar av något dött, vilket vi faktisk får, även i stekpannan?

För mig är det lika äckligt att få i mig delar av något dött annat djur än något dött av människa. För mig är lite lika äckligt som mycket.

#34 nej du läser in massor som inte står och missuppfattar helt och hållet.

Det här är vägen jag valt i mitt liv utifrån hur människor i min närhet fungerar. Jag har gått hela vägen, från att vara djurrättsaktivist och debatterat ur det perspektivet, till att nu hitta vad som passar mig i mina syften. Är man vegan för sig egen skull och vill vara sann inför sig själv i varje situation ja då tar man diskussionen även om stekpannor. Har man en annan inställning då tar man den inte. I min värld fyller den diskussionen inget syfte men jag skriver ingenstans att det inte fyller ett syfte i en annans värld.

Men, ja jag tycker att man kan vara för radikal. Är det det man behöver göra för sig själv är det klart att man ska göra det just så, men i mina ögon kan vissa vara för radikala. Det är min politiska ståndpunkt.

Jag vet att mitt sätt fungerar, jag är inbjuden att tala i riksdagen om köttets miljöproblem, jag ska snart till allingsås kommun och prata om kött och miljö, jag vet att folk läser mina artiklar och jag vet att folk lyssnar då jag pratar. Jag vet också att folk inte lyssnade då jag var yngre. Visst nu har jag en fin titel i ryggen och det gör att folk lättare tar mig på allvar, även om orden är liknande.

Men nej, folk tycker inte att jag bråkar, det tyckte att jag bråkade tidigare, innan jag slappnade av. Jag lever som vegan utan att folk ser det som provocerande. Tvärtom möts jag bara av nyfikenhet från folk jag möter. Aldrig tjafs, aldrig några problem. Däremot möts jag av att folk frågar om det är ok att använda samma stekpanna.

Jag hade en liknande diskussion med en kollega från ett annat universitet nyligen. Vi möttes på en middag för kvinnliga doktorander i nationalekonomi. Hon presenterade sig som feminist och endast feminist. Hon blev förvånad över att folk blev provocerade av henne. Hon lät aldrig folk slappna av i hennes sällskap, var alltid konfrontativ om kvinnofrågor och folk avfärdade henne lätt. Trots allt det vettiga hon har att säga. Hon frågade också om jag inte kände att jag frångick mig själv då jag valt att tona ner mig själv. Men nej, jag ser att det fungerar. Jag är professionell och inget annat. Vägrar att diskutera djurrätt offentligt osv, endast för hur bilden av mig ska vara för att folk ska ta mig på allvar. Det betyder inte att jag inte tycker att det är viktigt, utan för att jag vill att folk ska lyssna utan att kunna avfärda mig. Kanske tycker folk att jag säljer ut mig själv, men jag håller inte med. Hon kände om och om igen att folk tyckte att hon var fånig och att hon stog och stampade med sin forskning för att folk förkastade henne som aggresiv och för radikal. Man får hitta sin egen medelväg som passar en själv.

Jag skriver inte att det är fånigt att göra det som är rätt för en själv, jag skriver att folk lätt ser det som fånigt. Och har man hamnat i en situation där folk tycker så, ja då lyssnar de inte.

Men, ingenstans säger jag att det här är den enda vägen att gå. Mitt yrke är att forska om köttets miljöpåverkan och jag kan inte gå utanför ramarna offentligt. Är mån om att ses som en professionell forskare. Jag tycker att det är kontraproduktivt att tjafsa, men det betyder inte att alla tycker det eller att det är rätt synsätt. Mår man illa av tanken på animaliska rester i stekpannan, ja då ska man säga ifrån.

Inte heller säger jag att de som "tjafsar" inte vill minska animaliekonsumtionen. Jag antar ingenting om vad folk gör eller inte gör utanför middagsbordet.

"Tycker att man ska fundera lite på ens mål… är mitt mål att göra det här för mig eller är mitt mål att få öven andra att minska på köttet."

Du skriver att du tycker detta. Du skriver att det är de två alternativen. Du skriver eller, varför kan det inte vara båda? T ex. Eller så kanske det finns andra skäl till "tjafset".

Dina fina titlar och föredrag är knappast representativt för hur folk hanterar middagsbordssituationer.

Vilka menar du förresten bråkar om stekpannefrågor? Det är väldigt stor skillnad på att bråka om hur maten är stekt och att välja att inte äta sånt.

Du lyssnar inte på folk. Du lyssnade inte på min kritik utan upprepade samma fördömande, välkryddat med fina titlar och vackra prestationer.

Men nu ska jag inte "tjafsa" längre. Det måste vara skönt att veta att man "alltid har rätt".

Nej jag skriver inte att det är de enda två alternativen, det är två alternativ.

Jag måste ju få ha min åsikt utan att för det kallas fördömande. Jag tycker att man kan vara för radikal, vilket var en av frågan. Jag tycker att det är kontraproduktivt i många fall. Du dömmer här mig utan att försöka se vad det är jag skriver och menar.

Jag säger ingenstans att jag är representativ med mitt jobb. Men även jag har ätit middag med folk och sett hur diskussioner ser ut. Jag har sett många människor bli obekväma vid matbordet och jag vill inte längre få folk att känna så. Efter det beslutet från min sida lyssnar folk bättre, det är min erfarenhet. Jag är glad att folk köper hem bra vegansk mat då jag är bjuden på middag och har de då stekt det i samma stekpanna de stekt köttet i tänker jag inte få dem att skämmas för det. Jag blir tacksam då mina vänner bakar en vegansk kaka när jag kommer och jag kommer inte avstå att äta den bara för att de gjorde en annan kaka i samma bunke innan. Mitt val och inget jag säger att alla måste göra bara för att jag tycker att andra sätt kan vara kontraproduktiva. Min åsikt.

Jag ser vad du kritiserar, men jag håller inte med dig. Jag anser att du ser saker jag inte skriver.

Vet inte riktigt vad det är jag alltid ska ha rätt om i den här frågan. Det är min åsikt och mina erfarenheter att folk blir obekväma om jag inte vill äta den veganska mat de ansträngt sig för att ordna. Det är min erfarenhet att folk tycker att man är fånig och jobbig om man vägrar äta det. Jag tycker att det är kontraproduktivt. Men vad är det jag ska ha rätt i? Jag talar om åsikter och erfarenheter som är mina, jag säger inte att alla ska göra så, vart ska jag alltid ha rätt?

Det här är ett diskussionsforum och det här är min åikt i frågan. Har andra personer andra åsikter kommer jag diskutera frågan, eftersom det är syftet med forum.

Men för att svara på #18. Allt annat än stekpannan säger jag nej tack till. Inget gelatin, ingen hönsbuljong etc. Jag drar min gräns vid att inget animaliskt ska "köpas in" för mig. Stekpannan är en restprodukt i mina ögon, medan allt annat är sådant som gått åt extra för mig om jag skulle äta det.

i #29 accepterar du att ni har olika åsikter, men du vill inte kallas fanatisk. Med mig accepterar du inet att jag är av en annan åsikt och tycker att det är ok att kalla mig för fördömande…

#38  Jag kör samma gräns som du.

Det är inte så svårt för människor att diska verktyg och stekpanna ordentligt innan man lagar vegetariskt i samma stekpanna, alternativt tillagar det vegetariska alternativet först. Jag anser knappast att detta skulle vara ett radikalt önskemål.

Jag har gjort mitt val att inte äta kött av många anledningar som jag gärna anger när människor i min omgivning frågar, däremot anser jag att alla har rätt till sitt val och jag försöker inte påtvinga andra mitt val. Jag mår dåligt om jag vet att jag skulle få i mig kött eller köttrester, jag inser att detta troligen händer ibland när man äter ute, men just vetskapen om det påverkar mig negativt och då ser jag ingen anledning till att utsätta mig för det.

Jag anser att Sarah har rätt i ett av sina tidigare inlägg, det gäller att fundera på varför man äter vegetariskt, och fatta sina beslut utifrån sitt subjektiva svar. Mitt mål är inte i första hand att påverka andra utan att ha en livsstil som jag själv kan stå för, influerar detta andra så är det för mig en bonus.

#40 Nej, det är inte svårt att diska verktyg, men det är liskom den gränsen jag brukar ha för den typen av människor som tycker att man kan ju äta kyckling när man är vegetarian.  Folk som känner mig lagar i separa kärl och diskar dem.

Kom att tänka på denna tråd när jag ramlade in på följande sida

http://livinggreen.se/mat/15-mat/2086-bjud-en-veganvegetarian-pa-middag

Tänkte att kanske Ellenfyrkant och andra kan skriva ut det och ge de som absolut vill bjuda på middag, så de vet vad de gett sig in och vet fallgroparna.

Jag gör som många andra kloka här, jag informerar om att jag är vegetarian och erbjuder mig att ta med egen mat. Men jag tänkte bidra med den andra sidan av myntet. Jag har en mycket trevlig kollega, som jag har försökt bjuda hem till mig med sin familj. Men han har bara vägrat och sagt att de är så besvärliga, så jag gav upp hoppet och tänkte besviket att nähä, han tycker visst inte att jag är lika trevlig och vill inte umgås med mig då. Men till slut "erkände" han att de är vegetarianer och vill inte ställa till besvär genom att tvinga oss att laga vegetarisk mat … Hahaha, så då var det ju bara för mig att "erkänna" att jag också är vegetarian! Men i alla fall, jag ville bara visa att även inbjudaren kan bli besviken ifall den tilltänkta gästen inte verkar vilja komma. Fast det behöver ju inte ha varit så i era fall