Jag gjorde ett kollage till min mamma, det gav stort intryck. Jag tog reda på så mycket jag kunde om allt, gjorde näringspyramider och skrev om varenda mineral och vitamin i egna spalter. Allting fick sättas på ett A3+lite till. Kan ju vara värt att prova om du är lite kreativ :)

#1 Smart :) bra tips! 

Ska säga att jag kan väl få testa ett tag och se om det funkar.

the_flash; jag känner mer att du får ta ett eget ansvar om du tror på detta. Säg att du lagar maten om inte din mamma vill göra det, gör gärna rätter som går att laga till ett lågt pris (bönbiffar, billigt, gott och näringsrikt) och ät helt enkelt inte kött.  Får du ingen annan mat till av din mamma är sallad och potatis/pasta.

Om du äter kött för att någon säger till dig att göra det så vet jag inte riktigt vad du har för inställning och syfte med att vilja bli vegetarian? (Personligen så anser jag inte att kött från hemjakt är bra heller, och definitivt inte fläskkött från grisar som aldrig sett dagens ljus och som kastreras utan bedövning.)

Jag slutade äta kött när jag var 6 år, vilket iof räknas som väldigt tidigt av många. Men trots att det gått nästan 20 år sedan dess, accepterar varken min mor eller far detta. Men numera är det ju skit samma när man inte bor hemma, men jag kommer väl ihåg hur det var när jag bodde hemma, och jag känner av det varje gång vi är över och hälsar på familj och släkt. Numera väljer jag helt enkelt att se min kost som den normala, och deras som den onormala. Vilket jag anser är helt och hållet fallet :)

Mitt tips är att ta några timmar om helgerna och gör riktig bra och vegetarisk kost som du sedan fryser in till veckorna (biffar, gratänger, pajer etc). Det behöver inte vara något avancerat, utan sådant du klarar av och tycker är gott. Quorn och sojaprodukter kan du lätt steka till och använda när det behövs (erbjud dig själv att betala om det skulle vara där skon klämmer, och se till att vara med och handla!). Detta var mitt sätt, och det fungerade för mig. Kanske även för dig?

Jag vill verkligen bli vegetarian, för att jag ogillar smaken och tycker att det är fel att äta djur. Dock är jag inte myndig än, det är därför mammas åsikt spelar roll för mig. Men jag tänker inte inte låta henne säga till om vad jag ska äta och inte :) Jag tänker prata med henne och visa varför jag vill med bilder från djurens rätt osv.! Hoppas allt hjälper! 

#4 TACK va bra tips, ska göra sånt idag då jag börjar äta veg. hos pappa :)

Men igår när jag kom hem stog mamma och lagade älggryta: Ååh här kommer stackars lilla grönsaksätaren! Men HÄR ska du inte behöva lida! Jag lagar gryta." Jag berättade att det inte är jag utan älgen som lider här. Då blev hon tyst. Sedan hon sa nej till att jag skulle bli veg. har det varit lite spänt hemma. Jag utnyttjade detta genom att visa imorse att jag var jätteglad över att jag ska få bli det hos pappa idag.

Jag vill verkligen att hon ska fatta att jag vill detta!

the_flash; att spela ut föräldrar mot varandra är mycket elakt och omoget gjort enligt mig.

Stå för dina val, vill du inte äta kött så gör inte det. Däremot kan du ej kräva att andra skall laga annan mat åt dig, utan du lär få anpassa dig och komplettera deras pasta/ris/potatis med lämplig ersättning som du själv lagar/förbereder. Bönbiffar är som sagt lätta att göra och frysa in, samt ta upp och värma när de andra äter kött så kan du äta dem till deras tillbehör.  =)

#6 att bara sluta äta kött när man är 13 är inte lätt. Man måste få i sig proteiner mm och finns inget substitut hemma är det bara helt idiotiskt att sluta! Man kan vilja bli vegetarian men kan man inte köpa maten själv och ens förälder vägrar vad gör man? Det blir inte bättre av rena påhopp att ts är omogen.

plutopellis; jag gjorde det, och har aldrig haft några problem med det. Då för drygt tio år sedan fanns ej heller samma substitutprodukter som idag finns i varje butik. Finns det inga direkta substitut så klarar du dig utan fullvärdiga proteiner under en period, och det går att hitta mycket ersättningsprodukter i skåpen hemma, ägg, ost (akta Löpe bara) och liknande innehåller mycket protein, kikärtor/bönor av något slag har de flesta hemma. Att sedan själv lägga ut 30 kronor för ett paket quornfiler till mat är inte en stor investering om du är övertygad om ditt val och du har mat för den kommande veckan.

Är du övertygad så får du visa och stå för det. Vill du inte äta för att det "inte är gott" så ja, då är det endast att äta oavsett, eller försöka diskutera fram kompromisser. Jag är och har alltid varit vegetarian av etiska skäl och skulle aldrig överväga att kompromissa med min inställning till detta. Kött är mycket gott, men fel och oetiskt att äta är min klara övertygelse, sedan får andra ta sina egna beslut.

Att spela ut skilda föräldrar mot varandra i stil av "då flyttar jag dit", "jag gillar NN bättre" etc. är extremt omoget och utstuderat elakt och bland det mest sårande en förälder kan tänkas få höra.

Jag tycker INTE man ska rekommendera detta till en tonåring vars kropp växer. Att det fungerar det är klart det gör men kroppen behöver alla näringsämnen och då även proteiner. Ja man ska visa att man menar allvar men sen måste man inse att det inte alltid fungerar för alla när man är ett barn där föräldrarna fortfarande bestämmer över en. Att det gick bra för dig är jättebra men fungerar inte för alla. Kanske ts tillslut måste vänta tills hon är runt 16 och kanske kan jobba lite extra eller ngt och köpa egen mat? Jag menar inte att hon ska sluta försöka men att kalla en 13 åring omogen och sedan säga att det bara är att sluta är inte ok enligt min mening. Men detta är mina åsikter.

Som sagt, jag har inte träffat den 13-åring som inte har en månadspeng (ja, det finns, definitivt, men majoriteten har), att istället för godis köpa enkel mat under en period är för mig inget konstigt. Att köpa bönor eller quorn är ett enkelt sätt att få igenom sin vilja och stå för sina egna beslut. Äter vederbörande vegetariskt i skolan så kommer protein även förifrån, jag har personligen aldrig ätit fullvärdigtproteinbaserade mål mer än en gång om dagen regelbundet…

Jag hade inte månadspeng, fick jag först i gymnasiet. Men som sagt, min åsikt.

Usch, min mamma var typ likadan när jag hade min första veggoperiod som tonåring. Men till slut sade hon att jag blev tvungen att äta linser och bönor till varje måltid och då gjorde jag det: det kostar ju dessutom ingenting praktiskt taget! :) Du kan ju köra med det hos din pappa? Sedan kan du väl erbjuda dig att laga din egen mat till stor del? Eller rent av laga till alla någon kväll i veckan och då köra veggo?

Lycka till!

#10 Jag hade inte heller någon månadspeng i den åldern. Jag fick försöka jobba ihop pengar när jag fick tilllfälle. Dessutom så fungerade det inte att gå 10 km till närmsta affär för att handla när jag hade pengar, så jag fick lov att vänta tills jag flyttade hemifrån eller svälta. Vi hade aboslut ingenting som skulle kunnat ge en fullvärdig kost hemma och jag led av näringsbrist redan som det var.

Fast det där med att man som tonåring/barn behöver kött när man växer är ju bara ignorant struntprat. Har ett par vänner som varit vegetarianer sedan födseln, och inte har de haft något problem med att växa. Själv blev jag vegetarian som 11-12-åring, åt kött något år som 13-14-åring, men övergick därefter till vegetarisk kost.

#14 Det de sa var väl att man inte bör leva på endast t.ex. pasta som 13-åring om ens förälder vägrar att tillaga något "köttsubstitut" med högt proteininnehåll, och det håller jag verkligen med om.

#15 Precis så menade jag. Om man inte får proteiner från annat håll som TS inte får hemma så bör man inte utesluta kött. En växande kropp behöver proteiner. Jag har vänner som föder upp sin lilla bebis helt vegetariskt och det fungerar alldeles utmärkt och är absolut inget fel så var verkligen inte så jag menade om det var mig du (#14) syftade på.

The_flash …jag var exakt i din situation som yngre, tvingades äta kött fram tills dess att jag vägrade äta helt och hållet. Det var först då jag togs på allvar hos föräldrarna, även fast det tog ett par år. hamnade på sjukan pga näringsbrist under högstadiet, pga att jag inte visste ett skit om proteiner. Det är det du måste lära dig själv, för ingen kommer vilja läsa på om detta för din skull. Ta varje chans att få i dig sånt, linssoppa, stuvade bönor, keso är några av de billiga alternativen.. Sen om ni storhandlar tillsammans kan du försöka plocka med lite sånt, som inte märks pengamässigt. Visa att du inte alls vill äta kött, inte bara genom att protestera utan genom att matvägra om det är tex köttgryta.. Det är tråkigt att låta det gå så långt men hånar din mamma dig och dina tankar finns det inte mkt andra alternativ… Lycka till och hör av dig om du behöver matrecept

17: Choklada: Jag tycker inte man ska uppmuntra en 13-åring att matvägra .

Det kan ställa tll en del problem, psysiksa, fysiska, sociala etc.

Du och Moa tycker  att flash som är  13 år!!! ska fatta vuxenbeslut,  att vägra köttet,  att matvägra helt, att själv se till att hon får rätt kost.  Hon är 13 år och verkar vara en mycket mogen 13-åring (hon vill övertyga mamma med fakta och få mamma på tåget på det sättet, vilket jag tycker är ett bra sätt).  Men som hon själv säger hon är inte myndig än och det är hennes föräldrar som har ansvarar för henne och att hon får i sig det hon behöver och tyvärr bestämmer vad hon ska äta eller inte.   Faktumet är att delen som kan överblicka konsekvenser av ens beslut inte är färdigutveckald förrän 25- 30 (beroende på kön)s ålder.    Därför är inte rätt av oss ge sådana råd som d och Moa ger Flash i denna fråga dvs att matvägra. Vi har ett ansvar, inte bara att inte skada djur genom att inte äta dem, utan också at inte skada våra medmänniskor.  Särskilt tycker jag allvarliga dessa råd när det ges på ett anonymt forum som ett internet. Vi vet inte hur Flash hemsituation och skolsituation ser ut, eller och vilka konsekvenser råden kan få om hon följer dem.  När man ger ett råd måste man enligt mig, också vara beredd att kunna stå för ev. konsevenser av  rådet.   Hade Flash varit 18 år och bott hemma, hade saken varit annorlunda.

#18 TACK!!! Du tog orden ur munnen på mig.

kelfwing; mogenheten som jag nämnde gällde att inte spela ut skilda föräldrar mot varandra, och detta står jag för. Det är extremt elakt att utnyttja deras lidande. "Vi har ett ansvar, inte bara att inte skada djur genom att inte äta dem, utan också at inte skada våra medmänniskor." Det låter ju som om du borde vara överens med mig på den punkten.

Vidare så står det att TS får äta vegetariskt i skolan, och får där i sig protein. Hos sin far får TS äta vegetariskt, och utgår vi då från att TS bor varannan vecka (vilket vi inte helt säkert kan göra, men en hypotes) så är det i sådana fall 4 dagar i månaden som TS riskerar att ej få i sig fullvärdigt protein. Vidare har TS endast sagt att de inte vill laga specialmat, inte att TS faktiskt tvingas äta köttet. Att äta sallad, ost, tillbehör, ägg och liknande ger ett grundprotein intag, och enligt mig är det ej skadligt att leva på detta intag under en period. Jag gjorde det ofta, fast i regel i omvänd ordning och jag mår bra, även nu dryga 10 år senare.

Vidare har du en övertygelse bör du följa och stå för denna oavsett du ålder. Att faktiskt stå för detta och vidhålla det gör ofta att ditt beslut accepteras och tas på allvar.  I andra lägen så tvingas även 13 åringar ta ansvar för sina handlingar och stå upp för sig själva, vad är skillnaden idag?

Att se ned på unga tonåringar som att de ej kan fatta egna fundamentala beslut är farligt enligt mig och riskerar att leda till tonårstrots och ”tonårsuppror”. Att diskutera med dessa personer som om de faktiskt är människor ser jag som ett viktigt steg i utvecklingen och borgar för en mogen ung vuxen person som även i framtiden tänker själv. (Nej, en 13-åring är ej vuxen, absolut inte, men i många avseenden så delar de delar av vårt vuxna liv, troligen mer idag än för 10 – 20 år sedan.)

Moa:  1. för det första verkar det som vi har ett litet missförstånd här; Jag har inte kommenterat din kommentar att spela ut föräldrar mot varandra är omoget, vilket jag håller med dig om att det är.   Men tjejen vi pratar om är 13 år! Då är man i regel omogen . Det jag pratade om mogenhet var att jag tyckte det var moget av Flash av försöka övertyga mamma genom fakta. Det står jag för att jag tycker är mycket moget gjort av en 13-åring.

2. för det andra gällande skolmaten. Visserligen står det i skollagen att barnen ska få näringsriktig mat i skolan, men det stämmer sällan i verkligheten ens för de får blandkost. Detta har uppmärksammats i tidningar nyligen (nu kommer jag inte ihågom det var vanlig media eller facktidningar detta uppmärksammade  Jag vet inte hur nyligen du har ätit grundskolemat. Men jag har erfarenhet av det så nyligen som denna vecka, då jag var ute på 3- veckors VFU (verksamhetförlag utbildning) och förra året jobbade jag helt år på en grundskola.  Näringsriktigheten blev jag inte imponerad av. För övrigt vet vi inte hur ofta och hur mycket flash äter av skolmaten. Det är fortfarande ganska många elever som hoppar skolmåltideng ganska många gånger.  Sen förstår jag inte varför du fokuserar på protein i mitt svar till mig.  Jag har inte pratat om protein, det har däremot plutopella.   Matvägrar man helt eller delvis riskerar man att få undernäring förutom andra problem som matvägran kan orsaka henne med mamman.  Du utgår från att hos mamman får ägg, ost, sallad till hos mamman.  Vi vet inte hur vad mamman serverar till maten. Vi kan inte utgå från att i alla familjer serveras sallad. Visserligen är det numera norm. Men om den salladen varje gång består av t.ex tomat, isbergsallat och gurka och tillbehöret till köttet är pasta i de flesta fall t ex så får Flash mest sig vatten och lite lykopen. Då får hon garanterat näringsbrist av något slag Å andra sidan kanske salladerna är varierade med de flesta grönsaker och potatis till.  Och då får hon kanske i sig det mesta.  Men som sagt  vi vet itne och det är det jag menar med hemsitaution.Jag håller med dig om att det är bra att Flash får äta vegetariskt hos pappan men vi kan inte göra några antagagande hur ofta Flash får äta hos pappan. Statissitk sett är det fortarande vanligast att pappan har sina barn varannan helg. Då blir det helt plötsligt väldigt många fler dagar än 4 dagar som Flash inte får näringsriktigt kost.

3. Jag håller med dig om att du man ska stå för sina övertygelse gör och att detta gör  att ens beslut faktiskt tas på allvar.  Men det kan man göra på olika sätt.  Jag håller med Flash sätt att göra det, med fakta, men inte med din uppmaning att matvägra.  Men jag anser inte att en övertygelse automatiskt gör att man kan strunta i andra saker. Menar man att saken är viktigare än allt annat, oavsett vad saken är, så är det fanatism i mina ögon. Observera här att jag inte kallar dig fanatiker eller menar att du på något sättt skulle vara fanatiker. Jag har bara med detta för att försöka förtydlgia min ståndpunkt i frågan här.

4.  Du skriver att 13-åringar tvingast att ta ansvar för sig själva och sina handlingar.  Det är möjligt att så sker, men jag förstår inte vad du syftar på.  Du får gärna förklara. För jag kan inte gå på några andra exempel än att man ska göra sin läxa och sådana saker men det kräver vi ju även av mindre barn.  Så exemplifera gärna.

5.  Tydligen har du och jag skilda åsikter om hur man diskuterar med barn som de vore vuxna. Jag anser inte att be ett barn att matvägra är att diskutera som de vore vuxna. Jag skulle själv inte ens ge ett sådant råd till en vuxen person. För mig är det ett omoget råd (tydlighetens skull: jag anser inte att du är omogen utan att detta specifika råd är omoget).  Däremot tycker jag råden som andra gett så som att göra kollage över näringsinnehåll, hjälpa till matlagningen är att diskutera med Flash så om hon vore vuxen och bemöta mammas motvilja med arguemt vilket hon talar om i sitt inlägg att hon vill göra.  Dock håller jag med dig om att diskussionen borde vara med Flash och inte om Flash.  Att matvägra tycker jag inte är ett vuxet/omoget sätt att agera och i min erfarenhet kan omogna/barnsliga sätt att agera få motsatt effekt. Dvs man blir inte tagen på allvar. Det bästa sättet är enligt mig, att Flash forsätter att tala om för mamma varför hon inte vill äta kött och varför det inte är dyrare än vanlig blandkost och att denna kost inte går utöver Flash hälsa.  Att matvägra  kan i värsta fall ge mamman rätt,  att äta vegetariskt är inte bra för mitt barns hälsa.

6.  Bra att du håller med mig om att en 13-åring inte är vuxen.  Men jag förstår vad ditt argument, attten 13 -åring får ta del av mycket vårt vuxenliv och mycket mer än för 10 -20 år sedan, vad det har att göra med denna diskussion.

kelfwing; 2. Det är ett antal år sedan jag personligen åt skolmaten, däremot har jag en yngre bror som för tillfället läser på gymnasiet, vänner som arbetar på skolor/förskolor och min bild av skolmaten är att den är väldigt varierande mellan olika skolor. Vissa skolor har mycket bra mat, genomtänkt planering och god mat som eleverna uppskattar, andra gånger är det felberäknat både i mängd och misslyckat i tillagningen. Dock brukar fullvärdigt protein finnas med i den vegetariska maten, vet du att du äter dåligt hemma är det då en tanke att trots allt tvinga i den i alla fall den delen av maten.

3. Matvägra har jag aldrig satt, köttvägra är något helt annat. Sedan kan ni prata hur mycket ni vill om att detta skulle leda till näringsbrist, visst på sikt, men inte under en kortare period eller ett fåtal dagar per vecka utan fullvärdigt protein. Oavsett om det är varannan vecka eller varannan helg så blir mina 4 dagar/månad konstant. 5/dagar vecka med vegetariskt i skolan, och två helger hos fadern, kvar ges två helger hos mamman utan fullvärdigt protein till någon måltid. (Sedan äter många familjer någon måltid vegetarisk, utan att vederbörande är vegetarianer.)

4. Du är som 13 åring ej straffmyndig i Sverige, men många har missat att du kan bli civilrättsligt ansvarig och om du tillexempel begår skadegörelse kan du bli ansvarig för kostnader på mycket höga belopp, gällande exempelvis sönderslagna fönster eller annat. I många länder är du straffmyndig vid 13 års ålder, exempelvis USA, Storbritannien, Frankrike, Holland och flera andra. Att bära detta ansvar men ej kunna besluta om sin egen kost blir för mig motsägelsefullt.

5. Vi har olika synsätt, jag anser att det är ett mer omoget beteende att inte kunna stå för sin övertygelse. Detta oavsett om det är en religiösövertygelse, etisk eller något annat. Vapenvägra är också en övertygelse som jag sekunderar.

6. Jag anser att du som 13 åring idag har en helt annan möjlighet att göra självständiga bedömningar, kritiskt faktagranska, söka egen fakta och göra jämförelser på ett annat sätt än för 20 (och även 10) år sedan. Internet ger oss all information vi behöver, TV-serier introducerar oss tidigt till frågor som egentligen rör vuxenlivet, sedan är inte hjärnan fullt mogen att omvandla allt detta, men informationen matas in i oss på ett sätt som ej går att förneka.

1. Visst finns det skolor som klarar maten galant, men det är så olika i vårt avlånga land.

2. Nej på kort sikt är det inte någon större fara för att det ska bli näringsbrist. Du kan t om leva enbart på godis på en kort period.  Men vi vet inte om mman kommer att ändra sin inställning och då kan det bli långsiktig.   Proteiner är jag inte orolig för. Det är är svårt att inte få i sig protein. Där håller jag med. Det är mer flyktiga ämnen som jag är orolig för.  Jag har släktningar som pga tidagere oupptäckt matintolerans fortfarande måste leva med konseksvenserna av att kroppen då inte kunnnat ta upp viktiga näringsämnen (inte protein) från tiden då matintoleransen var oupptäckt.J ag använde ordet matvägra eftersom jag tilltalade både dig och chokolada (vars matvägran enligt egen utsago ledde till näringsbrist).

3-4 Jag kan hålla med dig om att det är en paradox. Jag anser att det går utmärkt att äta  närinsriktig vegetariskt oavsett ålder. På den punkten skiljer vi oss inte oss åt.   Men det är fortfarande ens vårdnadshavare som bestämmer och har det mesta av ansvaret. Föräldrabakren paragraf 2: Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Föräldbarkane paragraf 6: Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.  Föräldrabalekn paragraf 11 Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Lag (1983:47).  Enligt dessa paragrafer ovan är barnets kost (en personlig angelägenhet) vårdnadhavarans ansvar och inte barnet själv. Sen kan man som du tycka att denna lag är felaktigt.

5. Angående vapenvägran håller jag med dig men då pratar vi om äldre personer, personr som var nästan myndiga.  Jag anser inte att vi har olika åsikter om att stå för sina åsikter, utan bara om metoderna som vi väljer att använda när vi står för våra åsikter.

6. Visst har du mer tillgång till mer infomation och därmed möjligt att kritiskt faktagranska.  Men de flesta 13-åringar klarar faktiskt inte av att självstädndiga faktagranska (men det är en helt annan diskussion och jag tror att Flash tillhör undantagen som bekräftar reglen).   Och jag håller med dig om att informatione matar i oss ett sätt osm inte går att förneka.

Jag tror vi får enas om att vi inte är överens, eller? (så att denna diskusion inte pågår i evighet och tar fokus från Flash problem)

Håll er till ämnet är ni snälla. TS vil ha hjälp med att hantera sin mamma och behöver inte veta huruvida ni haft månadspeng eller inte.

Det är svårt i din ålder om inte föräldern går med på det och jag tycker att du har fått en del bra råd. Många föräldrar säger nej för att de är oroliga över att deras barn inte ska få i sig allt de behöver. Om du kan visa att du vet vad du ger dig in på, att du vet hur du ska få i dig näring och att du är beredd att ta på dig en del av ansvaret för att det ska fungera så kanske din mamma tänker om om ett tag. Jag satt och pluggade näringslära som en dåre och visade att vegmat kan vara billig (jag levde på ca 800 kr i månaden mina först år som doktorand :) billigt som tusan (veganmat) men även en kost med mejeri och ägg kan vara väldigt billig med torkade baljväxter som bas.

ang svenskt kött… googla på "ett liv som gris" för att se svenska grisbönders djurhållning. Ingen av de blev dömda för djurplågeri så de svenska lagarna fungerar inte riktigt…

Jag anser inte att jag spelar ut mina föräldrar. Detta var en engångshändelse och jag vill bara notera att jag inte ska spela/eller har spelat ut dem innan.

Mamma har ju sagt att vi ska hålla oss till 'bra' kött och försöka äta vegetariskt en dag i veckan. Detta har inte blivit av. Jag har erbjudit mig att laga middag nu en kväll. Det ska bli supergott, näringsrikt och vegetariskt :)

Jag tror inte att köttvägra skulle stå sig i längden, jag bor hos mamma varannan helg och måndag, onsdag. Jag tror inte heller att starta någon intrig emellan min mamma och mig skulle sluta bra. Vi har en stark relation som jag inte vill rubba.

Det jag tror hjälper i min situation är att prata, visa och lära henne om varför jag inte vill så att hon förstår mer i mitt perspektiv. Det jag tror är anledningen till att hon säger nej är att hon är osäker på det området. Jag har fått många bra tips. Tack!

#25. Håller helt med dig om att de svenska lagarna finns, men inte är tillräckligt strikta.

Jag tycker det låter som ett bra  (och mycket moget) beslut, flash!

#26 bra där!! Du verkar mycket mer mogen än de flesta av oss som började gnälla mot varandra :P lycka till :))

#26 Det låter vettigt! Läs på och informera henne om djurens situation eftersom det är din anledning till att bli vegetarian; visa filmer (tips är ettlivsomgris.se), låna böcker (ex. Matens pris, Jordens herrar) etc. Det lönar sig :) Djurens Rätt har bra material. Jag kände också motstånd när jag ville bli vegetarian, då 11 år gammal.