Lite funderingar...
Jag har länge funderat över att dumpa detta med kött för gott. Jag tycker iof att kött är gott, men det som får mig att tveka till det är hur djuren behandlas innan de blir mat, och jag kan ibland känna ett sådant äckel att jag inte kan äta det som en gång levde, just pga hur illa djuren behandlas.
Jag hade nog säkerligen varit vegetarian för länge länge sedan, om det inte vore för ett problem. Jag är så förbaskat inkompetent i köket så ni förstår inte. Jag kan med nöd och näppe koka makaroner.
Det andra problemet är att jag är lite petig med maten. Jag skulle gladeligen äta pannkaka varenda dag om det inte tog så lång tid att grädda dem ;) Men det här med nya smaker och konstiga saker är farligt farligt ;D
Men har ni några bra tips på vad man kan äta? Jag lär ju börja någonstans iallafall.
Kanske ska tillägga att jag har en son på snart 4 år som också ska äta av maten, den ska vara enkel att göra, nästan laga sig själv, och fort ska det gå ;D
Jag var liksom du inkompetent i köket. Men övning ger färdighet. Det var först när jag skippade "köttsubstituten" och istället började utforska det stora vegetariska köket som jag både blev intresserad av matlagning och med tiden faktiskt bra på det. Det var även först då (efter 8-9 år som vegetarian) som jag började tycka om bönor, linser och andra grönsaker än tomat och morot. Avskydde även sojamjölk i början, nu älskar jag det. Ibland är det svårt att vänja sig vid nya smaker.
Antingen kan du ju börja med diverse köttsubstitut - frysta soja- och quornprodukter, torkat sojakött/färs. Köp sedan hem en vegetarisk kokbok eller bläddra recept på internet för inspiration.
Frysmat är dock dyrt, själv kör jag bara med bönor och grönsaker av alla dess slag! Tips för bönor är att strunta i konservburkarna och istället köpa torkat. Det tar tid - blötlägg över natten, koka i ca 45 min (beroende på vilken sort), men man kan ju köra storkok och sedan frysa in. Jag AVSKYDDE kidneybönor (burk) tills dagen min vän bjöd mig på egenkokta ^^
_No way! Yes way!
Om vi säger såhär. Jag hatar att laga mat, och hade det inte varit för min son så hade allt ätbart tillagats i micron ;D
Jag vet inte varför, men jag tycker det är såååå tråkigt att laga maten, men jag gillar god mat när någon annan har gjort den ;)
Känner igen det där. Avskydde matlagning och var otålig. Allt som krävde mer än att bre en macka var för mycket. Triggades igång först när min fd (blandkostare) tvingade mig att börja laga vegetarisk mat med honom. Frustrerande i början - jag ville ju bara slänga in ett par ostmackor i micron (men nej nej, skulle man göra det var man ju TVUNGEN att ha tomat, lök och oregano på…krävs ju tid att hacka…buhu). Jag gjorde allt fel, brände saker, hade för mycket mjöl, för lite mjöl, mm. Men jag lärde mig och efter något halvår hade jag börjat uppskatta det.
Kanske skulle du leta upp något/någon som ger dig blodad tand? En matlagningskurs eller dylikt? Annars kan du ju som sagt bara ta och byta ut köttet mot soja- och quornprodukter (många av dessa går ju att slänga in i micron också, även om de blir godare på spisen eller i ugnen).
_No way! Yes way!
Det finns nog något av intresse på tråden om snabblagad mat på detta forum.
Men hur reagerar kroppen, om vi säger att från och med i morgon så tänker inte jag äta kött något mer.
Skulle hela kroppen haverera, eller måste man smyga in det lite försiktigt?
Det kan jag inte tänka mig iof. Bägge gångerna jag gett upp kött har jag gjort det från en dag till en annan utan några som helst problem. Det enda jag har hört är om folk som antingen saknar kött eller blir lite oroliga/gasiga i magen pga alla bönor ;)
Däremot har jag hört om att folk som varit veg länge och ska börja äta kött tar det gradvis. Men aldrig från kött till veg - iaf alla jag hört om/känner har slutat tvärt.
_No way! Yes way!
det går nog bra att bara ge upp ; )
Starta ny diskussion