Jag brukar inte sakna något direkt. Det enda är väl härom dagen när jag satt och tittade på tv och dom vidade en gammal Emil i Lönneberga-film där dom åt ostkaka. Då plötsligt blev jag nostalgisk och saknade min barndoms oskake-orgier i småland hemma hos farmor och farfar. Det är ju dessvärre svårt att veganisera något som i princip bara består av ägg och löpe… Men man ska aldrig säga aldrig… ( går daimtårta så…)

Jo, när jag tänker efter vore det inte fel att kunna ha ordenkligt med smältande ost i matlagning. I mina tidiga vegandagar trodde jag att jag hittat en helt mjölkfri smältbar veganost som man kunde köpa i stora bitar i alingsås. Jag och min dåvarande kille åkte på dagsutflyckter från stenungsund till Alingsås bara för att köpa den där osten, och mitt emot affären som sålde den fanns även en pizzeria som gjorde vegetarisk pizza med "veganost" på. Det var ljuvligt gott! Senare kom det fram att osten i fråga inte alls var vegansk, den var bara laktosfri men gjord på mjölkbas… Visst finns det småpuckar med smältbar veganost man kan köpa men de är för dyra för att det ska kännas befogat att täcka en pizza med, ha i lasagne eller i en gratäng. Inte särskilt övertygande i konsistensen heller…  Det saknar jag!