Skillnaden mellan ett psykiskt sjukt djur och en psykiskt sjuk människa kan ju vara att vi valt att prioritera människor när det kommer tillbehandlingsmetoder och mediciner för sådana tillstånd. Det finns alltså en chans att tillfriskna eller minska symptomen till en nivå där man kan leva normalt i smahället. 

Jag för min del är rätt glad att jag inte är avlivad. Vilket jag säkert varit om jag varit djur. Jag tar ju bara massa pengar och är ivägen som det psykfall jag är.

Men djur blir också orättvist avlivade.

Varg till exempel, som tar får eller annan tamboskap, anses att dom kommer för nära människor.

Men då tänker vi inte på att dels är det vi själva som brer ut oss mer och mer, dels är det kanske en ensam varg, utstött ur flocken, som inte kan få tag i mat själv och i ren desperation ger sig på tamboskap och därför kommer nära människan.

Men snurro89, jag ska erkänna att jag många många gånger har tänkt precis som du!

Varför får seriemördare leva vidare? Pedofiler?

Varför man inte avlivar människor tycker jag inte vi behöver diskuttera.

Varför man avlivar djur som är direkt farliga eller som har allvarliga psykiska störningar är att det helt enkelt inte alltid finns något alternativ. Ett djur som har stora störningar är farligt både för sig själv och andra och mår troligen väldigt dåligt. Det finns inga behandlingshem, medeciner eller metoder som kan hjälpa sådana djur och då är det helt enkelt det snällaste man kan göra att låta dom sommna in.  Det mänskliga psyket är en komplicerad historia som tagit årtusenden för vetenskapen att lära känna så pass att man kan rehabilitera dom det gått snett för och ens då är det väldigt svårt i många fall. Den kunskapen har man inte om djur, tyvärr.

Däremot håller jag helt med om att alldeles för många djur avlivas i onödan bara för att de anses vara "besvärliga". Katter som kissar inne, hundar som uppvisar dominans, gnagare som biter sin matte etc- beteendeproblem som nio gånger av tio kommer sig av att människan av någon anledning inte gett djuret det de behöver, och som kan rättas till om man bara har tid, tålamod och är beredd på uppoffringar. Jag är också emot att djur "straffas" för något de gjort, djur har ingen uppfattning om lagar och mänsklig moral och det är vansinnigt att avrätta ett djur för att det kanske bara följt en naturlig instinkt…  Djur har rätt att få en andra chans och rehabilitering när sådan är möjlig.

Jag vill dock dra en tydlig gräns mellan beteendeproblem som kommer av yttre omständigheter och på allvarliga och farliga psykiska störningar som inte går att bota. Det sistnämda tror jag är väldigt ovanligt (djur blir i regel inte "galna") men i sådana fall är det bästa för djuret att få bli avlivat.

Håller med #3… många djur avlivas på grund av att människor inte kan hantera dom. Beteendeproblem som kommer ur felaktig uppfostran eller felaktigt beteende mot djuret. Dålig hantering av problemet och så vidare. Det känns bara jättefel.

Däremot finns en del djur som är psykiskt störda, där det inte går att komma tillrätta med problemet. Inte många men dom finns och i och med att vi inte har något sätt att hantera det är det kanske ibland bäst att låta djuret få somna in.

Jag håller med, jag tycker att det är helt sjukt faktiskt, att vi avlivar djur hit och dit. Visst , ibland behövs det, men vem har bestämt att vi har rätt att döda djur hit och dit för att vi inte tycker att dom passar in? Vi drar bara nytta av att vi är mätigare och starkare än dom flesta djuren. för vad har t.ex en råtta att sätta emot om vi vill döda den?