Klart ni ska fortsätta äta vegetariskt. Under länkarna och rubriken medlemmars bloggar finns fridas blogg. Hon finns här på forumet och har en vegfamilj. Många bra tips och ideer. Själv kommer jag "föda upp" eventuella barn som vegetarianer och sen får de göra ett eget beslut då de är äldre.

Om man får cravings efter bacon… det är bara att stå emot och köpa sojabacon ;)

Även livsmedelsverket har rekomendationer om barn och veg-kost. Tidigare har de och även WHO avrått att man äter veg som gravid och ger det till barn. Men det är förlegat nu. Nu säger alla att det går jättebra.

Angående mobbing. Någon måste alltid gå i täten då normer ändras. Barn till homosexuella har det inte så jobbigt som folk trodde att de skulle ha. De jag känner som vuxit upp som veg har aldrig lidit av det. Med våran generations barn så tror jag att det kommer att bli ganska vanligt med veg-barn. Inte konstigare än att barn är allergiska och inte kan äta allt som bjuds på dagis.

Inga vegetarianer blev mobbade när jag gick i skolan och jag är 22 nu så jag tror inte det är något problem egentligen. Saken med mobbing är ju att om någon utses till moboffer av någon anledning kommer dom hacka på allt oavsett. Jag tror inte att vara vegetarian i sig själv är tillräckligt annorlunda för att bli mobbad enbart för det men väljer dom ut ett bar nsom är vegetarian så kommer dom säkert få höra det. 

Jag tror att man som vegetarian generellt sett är mer medveten om hur man ska äta för att må bra och att det är det viktigaste under graviditet och uppväxt, att man äter rätt och får i sig allt, inte att näringen kommer från djur.

Om barnmat har jag för få erfarenheter själv för att ger några råd,jag hänger inte heller med i den senatste Babsoluta sanningen..

slut-tampen,om det är något gry i ungarna kommer de smaka det "förbjudna",jag tycker det snarare vore värre om de inte gjorde det :- ),det är så även de gör sina lärdommar, o senare sina egna val,ang kost o liv ..

det andra,har jag en länk om,antagligen känner ni redan till den sidan..

http://www.alternativ.nu/

frid

penke

När jag började skolan i början på 90-talet var jag vegetarian. Vad jag minns var det inga problem som helst med klasskompisarna. Snarare var de avundsjuka på mig när jag "slapp" ärtsoppan och fick nyponsoppa i stället. Tydligen kunde inte matbespisningen få för sig att gör aärtsoppa utan fläsk och det var väl där problemet låg då. På 90-talet visste "ingen" om hur man gjorde vegetarisk mat, i alla fall inte i min skola. Efter något år gick jag därför över till "normal" mat, det var helt enkelt för mycket krångel att vara vegetarian då. Det tror jag har ändrat sig nu, medvetenheten är mycket större och fler skolor erbjuder vegetariska alternativ.

Jag ser inga som helst problem med att låta ett barn växa upp som vegetarian, så länge man som förälder försäkrar sig om att de får den näring de behöver (vilket förövrigt gäller alla föräldrar, ingen ska behöva växa upp på pommes frites och pizza).

Oavsett hur man gör så "tvingar" väl alla föräldrar på sina barn en kosthållning. Alla familjer har olika matkultur och den matkulturen förs automatiskt över på barnet. Hellre då att få en sund vegetarisk kosthållning än att växa upp på denniskorv och snabbmacaroner som många andra ungar. Huvudsaken är att maten ni väljer att era barn ska äta är näringsriktig och att de har möjlighet att själv välja vad de vill äta när de är gammla nog att ta beslutet.

Det går alldeles utmärkt, dels har jag nätvänner med vegetariska/veganska barn, dels har mina föräldrar ett par kompisar som är vegetarianer sedan länge och deras barn har vuxit upp på vegetarisk  kost utan problem.

Det blir vanligare med vegetarisk kost så skola och så borde inte bli några problem, men man ju alltid kolla när barnet börjar att de som sköter maten och an själv har samma uppfattning vad som ingår i vegetarisk kost.

Sen som redan påtalats om någon vill reta barnet så spelar ingen roll hur "normal" man är, det finns alltid något att reta sig på.

Det finns ett häfte som heter Grön Barnmat för under hundralappen med mycket intressant information.

Sen får man väl prata med barnet vartefter the växer upp om varför man som familj valt en vegetarik kost, man kan knappast förbjuda barnet att äta kött och annat man kan bara prata om det och försöka förklara, däremot behöver man inte känna sig tvungen att köpa hem och laga sådan man. Om det något det inte är svårt att hitta är det ställen som säljer mat med kött eller fisk.

Jag har växt upp som vegetarian och har tyckt att det gått jättebra(växer upp kanske jag borde säga, då jag är 14 år nu). Nog retades de andra barnen ibland och sa "kött är sååå gott" i matsalen, men det gjorde absolut ingen skillnad för mig, jag tyckte ändå inte om kött. Jag har absolut inte blivit mobbad för min vegetarianism, inte heller mina tre syskon som växt upp precis på samma vis.

Nuförtiden retas aldrig någon för att jag är vegetarian, de i min omgivning verkar ha mognat och förstått att det inte är något konstigt egentligen.

Substitut var vad jag tyckte om mest när jag växte upp, det var i stort sett det jag levde på, så att det skulle tillkomma några konsekvenser gällande det tror jag inte ett dugg på.

Jag har så länge jag kan minnas varit medveten om min vegetarianism och aldrig funnit den som något konstigt eller ätit kött "i smyg" med vilje. Snarare har jag bara varit stolt över min särskilda livsstil och funnit andra barn konstiga för att de kan äta varelser som har levt.

Jag antar att det är ganska individuellt hur man ställer sig till att vara vegetarian när man växt upp som det och blivit "tvingad", men bland mina tre syskon och mig överväger ingen av oss att övergå till en livsstil med kött den närmaste tiden åtminstone(och jag kommer utan tvekan aldrig att börja äta kött någonsin).