Stackars små muslingar, nej det hade jag heller inte klarat även om tanken var god!

Hade jag tid och plats hade det varit intressant men det får räcka med de skyddslingar jag redan har. Du kanske kan höra på mus i fokus?

Ursäkta, men jag börjar nästan skratta. Mest för att jag kan se mig själv hamna i samma sits. Har tänk tanken på att föda upp egna möss till foder (av samma anledning) när jag i framtiden skaffar orm, men tror att jag skulle sluta upp på samma sätt ;)

Tyvärr har jag fullt upp med mina nuvarande djur, men hoppas du hittar hem till de små liven!

Får bara till lägga en sak, att det är inte lagligt i sverige,
 att ge levade djur till andra djur som föda. ( du kanske inte ska de ge levande men endå :D )

#3 Jo, dessvärre är det faktiskt lagligt fortfarande, men lagstiftningen är väldigt luddig på det området. Det som finns är att det står i djurskyddslagen att djur ska skyddas mot onödigt lidande vilket man kan tolka lite hur man vill. Jordbruksverket har gjort uttalannde i frågan som tyder på att utfodring av levande djur bör räknas som onödigt lidande och att det är olämpligt men något officielt förbud har det inte lett till.

Nu skriver sarah att tanken var att  hon/hennes kille skulle avliva först på ett snabbt och förmodligen smärtfritt sätt iof :-)

Som sagt så är det inte olagligt, och det är nog bäst att det förblir så. Att folk (bl.a. ormägare) matar med levande i onödan är skamligt, men hur ska man annars göra med individer som vägrar dött trots ihärdiga försök?

Sarah - annars finns ju även alternativet att sälja dem till någon (reptilägare), antingen som foder eller som avelsmaterial.

#5 Det bästa vore väl ett särskilt utalat undantag för sådana djurän att som idag låta det vara lite godtyckligt vad som är nödvändigt och inte. Fast personligen tycker det i så fall är bättre att avliva reptilen än att plåga foderdjur och riskera att reptilen dessutom blir skadad vid utfodringen. Men det är nog inte många reptilägare som skulle hålla med mig om…

Det hade jag inte heller klarat, kan inte ta några sällskapsmöss av två anledningar dels skulle våra två katter antagligen se dem som en kombination av leksak/snack dels är min Mamma paniskt rädd för alla gnagare av den typen och jag vill att hon skall klara att komma och hälsa på ibland.

#7 det samma gällde min pappa och mina råttor- men han har lärt sig :-) Svärmodern håller de fortfarande på avstånd, men det är ingen större katastrof

#8 Tror inte mamma skulle vänja sig någonsin, när vi växte upp lärde vi oss snabbt att möss och råttor är egentligen inte farliga men de är något man måste skydda mamma mot

Jag skulle aldrig ge levande möss som föda. Dessutom har jag fått tillstånd att föda upp fodermöss ;) Men, det blev inte mycket foder av dem.

Saga, nja, jag vill inte veta att de bli mat. Då kan killen ha ihjäl dem till mina illrar istället.

Nu har det löst sig ;) En bekant till mig tar alla. De föder upp möss både som sällskap och foder och de har de super där. Ska behålla några stycken själv.

Vad skönt :-)

..Möss,som vilka slaktdjur som helst.. :- /

nä,jag ska inte vara elak o plåga dig med fler..pekpinnar..jagförstår ditt dilemma.

Jag ska istället ge en idé till framtiden,för det kommer nog att krävas en hel del tålamod o envishet ! En kattmatte jag är bekant med har vegetariska kattor(sic) jaa,sågottsom,om en vild mus springe på kattorna kan deras ..reflex vakna(?) Nu har jag inte ifrågasatt hennes ord om katternas exakta diet,utan har godtagit vad hon berättar (tror det var en del soya o quorn) + "frukt o grönt" Hon är själv vegetarian,det är sådana mäniskor man träffar på om/när man är vegatarian *ler*

f¨rästen,när jag tänker efter har jag nog hört om flera ..både kattor o hundar som är "väldigt" vegetariska,likt husse&matter :- )

Nu har du något att träna din små med,de är nog lättare (?) så slipper du musfarmen i framtiden.

""det är naturligt för illrar(o mäniskor) att äta kött"" har du kanske hört ? du känner din illrar bäst.

*pip*

penke

Ojdå, du kanske bör tala om för din vän att katter behöver taurin, b12 och andra näringsämnen som INTE finns i vegetabiliskt foder, dessutom kan deras magar inte tillgodose sig vegetabiliskt protein. Katter som lever på qourn och tofu kommer snart bli sjuka, taurinbrist blir katter blinda av, b12 kommer ge dom allvarliga hjärnskador och proteinbrist leder till en långsam död. Katter är utpräglade carnivorer- inte att förväxla med människor som är omnivorer, vi har HELT olika näringsbehov. Missriktad djurvänlighet kan vara indirekt djurplågeri. Jag hoppas innerligt att de katterna lyckas fånga tillräckligt många vilda möss…

Jag anser att om man inte är villig att ge sina husdjur kött ska man inte skaffa rovdjur. Man kan ha marsvin eller undulater istället. Har man katt eller iller så har man också ett ansvar att ge sina djur det de behöver och ta hand om dom på bästa sätt- även om det innebär att tänja på sina ideal.

Vill man nödvändigtvis ge katter vegetarisk kost så finns det en viss sorts importerad vegankattmat där ecenssiella vitaminer och näringsämnen är tillsatta. Personligen är jag mycket skeptisk till att det är särskilt bra, har läst om många veterinärer som kritserar det- (och de enda posetiva jag hört kommer från vegan-organisationer och kattmatstillverkaren själv) Några oberoende studier som tyder på att det är fullgott har jag inte sett. Men under alla omständigheter är det bättre än att svälta ihjäl katterna på hemmagjord vegetarisk mat.

Jag har både tamråttor och katter och alla mina djur får kött. Att vara vegan är mitt val och det är inte deras åsikter- jag vet att om det var upp till dom skulle de äta kött utan att tveka. Köttindustrins vansinne är människornas ansvar och fel- det är inte djuren som ska behöva betala för våra misstag. Dessutom kommer kattmaten från avfall från industrin, av det som inte duger som människorföda- med andra ord är det fullkommligt meningslöst att bojkotta köttindustrin genom att inte köpa kattmat. Fanns inte katterna där att äta det skulle det slängas och köttindustrin skulle slakta lika mycket djur som tidigare. Då blir det bara en dum principsak, och jag riskerar inte mina djurs hälsa för principer.

Mina råttor är omnivorer och skulle liksom jag rent tekniskt kunna vara veganer- men jag kan inte garantera att jag kan ge dom precis vad de behöver på vegetarisk väg, man vet inte tillräkligt om deras näringsbehov. Mycket baljväxter verkar dessutom öka risken för juvertumörer hos råttor så därför vill jag inte ge dom det för ofta. Därför tar jag det säkra före det osäkra och ger dom en liten mängd ekologiskt kött ibland. Det är inte roligt, men mitt ansvar ligger i första hand på mina skyddslingar hemma- i andra hand på kossorna och grisarna.

# Casiopeia

 ! ett bra inlägg !

..förhoppningvis missförstod jag kattmatte,att det var ..vegetaiska tillägg i kosten,att de inte var rena köttätare,tar mitt ansvar o vidarebefodrar din info.

penke

Precis som Casipoeia så skulle jag aldrig ge mina rovdjur vegetabilisk kost. Illrar är dessutom ännu känsligare än katter. De får bla insulinom av ex spannmål som finns i torrfoder. Vilket är tumörer i bukspotskörteln och bidrar till motsatsen till diabetes. Jag ger den framför allt ekologisk kyckling, men med mössen var tanken att jag skulle veta att maten hade det bra, och att jag skulle veta att de dog snabbt. Även ett sätt att säkerställa att mina illrar får i sig det de behöver genom att se till att maten äter det de ska. Jag kan inte ens ge mina illrar vegetabiliska inslag i kosten, därför att de blir sjuka. De behöver fiberfri och sockerfri kost med endast animaliska proteiner och fetter för att överleva och må bra. Även jag är extremt skeptisk till vegetabilisk kost till rovdjur. Kan man inte ge dem vad de behöver ska man inte ha dem.

Jag ska nog ändå poängtera att jag inte har problem med att djur dör/ lever för människans skull. Så länge de lever riktigt bra, dör fort, inte förstör mijlön etc etc ;)

jag gav bort min tamråtta till ormmat, jag kunde inte med att mata honom till min katt… även om katten ofta vart intresserad av råttan.

Jag tycker det är fel att påtvinga ett djur min diet, min katt får ox/kyckling/fläsk i torrisar och nångång ibland färsk vara när han är ute hos svärmor på "kollo" då jagar han vilt.

samma med hunden han får köttbaserade produkter, märgben (även om de luktar vedervärdigt)

i min mening är det oetiskt att påtvinga någon annan sin diet. oavsett om det är en partner eller ett husdjur. Min fästman är vegetarian sen år tillbaka, jag valde själv att bli det även om han sa att jag fick äta kött om jag ville. han tvingade inte mig till något, det var ett aktivt val från min egen sida.

#19 Fast jag förstår hur kan det vara mer oetiskt att bestämma vad ens husdjur ska äta än att bestämma hur det ska leva och dö?

Vi bestämmer så mycket över våra djur så just den biten har jag inget problem med- däremot känns det bakvänt att djuren ska behöva "betala" för människans misstag eller följa hennes moraluppfattningar.  Jag anser också att man har ett ansvar mot sina djur att ge dom ett så bra liv som möjligt- det inkluderar att ge dom så bra och hälsosam kost man kan. Fick mina råttor välja skulle de säkert leva på choklad och majs men där "tvingar" jag ju dom till nyttigare alternativ. Samma sak med min tjocka katt med magproblem- hon får inte en skål grädde till lunch hur högt hon ärn jamar utan får hålla sig till vad veterinären ordninerat. Det är ju alltid ett val. Ska man inte lägga sig i sina djurs diet får man ju ha dom lösa jämt så dom får livnära sig själva :-)

Sissedär, idag har 30 st möss flyttat för att bli sällskapsmöss och vissa till avel. Behöll sex st honor själv för sällskap. Lite ledsen att min största hanne fick flytta, men jag vill inte ha flera burar och inte heller fler bebisar… Nu får de här sex flytta upp från källaren och till mitt skrivbord uppe.

Hi hi, så kan det gå! :-)

Äntligen är min musbur klar. Den är nu på mitt skrivbord i hörnet. Har snetak så den är sne längs med väggen. Ca 35 cm bred, 90 hög och 1 m lång. De har flyttat in och verkar väldigt nöjda. Ska inreda mer bara.

Bilder!!

Vill också se bilder :D

Sarah jag som musägare och fd uppfödare och allmän musentusiast vill be dig att inte sälja dem som husdjur. Risken är att någon får för sig att para in dem med välavlade djur och så får vi in en massa sjukdomar och "skräp" i blodslinjerna. Plus att de djur som används som reptilfoder är inte heller lämpade som husdjur och ger en felaktig bild av musen om husdjur. De möss som säljs inom Svemus är avlade på temperament och hälsa och rastypiskt. De är pigga och sällskapliga och vi håller noga koll bakåt i leden för att se till att undvika inavel, tumörer och annat otrevligt.

Tyvärr anser jag att du (om dubinte kan hantera det själv) borde ge bort dem till någon reptilägare t.ex som kan ordna det åt dig.

Svemus är en liten förening som kämpar hårt för våra älskade djur ska bli rätt representerade och hålla bra blodslinjer och jag hoppas du inte tar illa upp av vad jag skriver, jag tycker bara det är så tråkigt när folk väljer "djuraffärsmöss" som husdjur och inte alls får uppleva hur underbara de kan vara när de är friska och sociala.

Du är för sent ute, men de här är inte uppfödda för att bli foder från början, jag ville inte ha labbmössen. En vän till mig tog allihopa för att ha som husdjur och de tycker jag de lämpar sig bra för. De är friska och sociala. De älsta är nu ett år och har aldrig varit minsta lilla sjuka. Pappan till dem är supersocial och supersnäll, även med andra hannar. Bara för att de kommer från djuraffär betyder det inte att ngn har tänkt innan de födde upp dem.