Haha, vi är många som har en del fördomar om LCHFare och de har en hel del om oss. Nej vi mår inte dåligt. Jag har varit veg, blandat lakto och vegan i 13 år nu. Innan jag blev veg hade jag ofta huvudvärk etc som försvann då jag tog bort köttet. Annars kan jag mest säga att jag är väldigt pigg och aktiv, sällan sjuk och överlag mår jag väldigt bra. Det ska dock tilläggas att jag mår bättre då jag äter LCHF inspirerat veganskt. Jag äter ganska lite kolhydrater och när jag gör det så är det långsamma kolhydrater. Eller kanske är jag mer åt GI hållet. Blir oxå lite uppsvälld av kolhydrater. Visserligen är det svårt att jämföra eftersom jag blev veg då jag var 14 och inte kommer ihåg så mycket om innan, utöver huvudvärken.

Nej, inte mår jag dåligt av kosten! Äter visserligen fisk och mejeriprodukter.

Däremot tror jag dom flesta mår bättre, i magen exempelvis, av mindre eller långsammare kolhydrater.

Så jag håller på och försöker gå över till mer GI-kost, men utan att börja äta kött.

Jag vet inte varför LCHFare tänker som dom gör, men det finns ju så många köttätare som fortfarande blir helt förskräckta och/eller provocerade av att vissa äter vegetariskt, så det är väl inte så konstigt.

Men av dom jag känner som har valt bort kött, inte så många tyvärr, så är det ingen som mår dåligt av det på nåt sätt.

Jag har endast varit vegetrian i ett år och jag har aldrig märkt att den kosten skulle ha påverkat mig, varken negativt eller positivt. Trött är jag ofta och sjuk är jag ofta, men det har jag också varit sedan långt innan jag blev vegetarian. Äter dock ägg och mejeriprodukter (men ska utesluta det ur min kost inom en snar framtid :)).

Jag tror att det där med kost är väldigt individuellt, det finns nog ingen ultimat kosthållning som passar alla.

När jag blev vegetarian upplevde jag en enorm skillnad i min hälsa, kände mig piggare och fräshare och mådde överlag bättre. Jag upplevde att jag fick en större motståndskraft mot en överkänslighet jag tampats med hela livet. Idag har jag varit köttfri i 10 år och vegan i 7-8 år och mina värden är på topp. Jag är inte blekare och eländigare än någon annan, och har bättre immunförsvar än de flesta jag känner. Att säga att jag är superfrisk är väl för mycket sagt iom. att jag är sjukskriven pga av stress och utbrändhet just nu, men det har helt att göra med den dumma stressiga livstil som jag haft de senaste åren. Bortsett från det är jag i bra form.

Jag har varit lakto-ovo-vegetarian i åtta år, och som för andra så upplever jag mig varken friskare eller sjukare än innan. Upplever det som att jag blir sjuk mer eller mindre ungefär lika ofta som de jag känner som äter kött (även om det såklart varierar extremt mycket bland dem; själv är jag sjuk så att jag behöver vara hemma från jobbet totalt kanske fem-tio dagar/år).

Jag ser det som osannolikt att börja äta kött igen - det finns inte i min föreställningsvärld, helt enkelt. Utifrån den premissen får jag skapa min egen meny, och med vetskapen att det inte finns något i kött som jag inte kan få i mig på annat sätt så känner jag mig trygg. Dessutom är jag intresserad av både matlagning och hälsa och tror faktiskt att jag äter mer varierat än de allra flesta köttätare.

Jag har på sistone blivit ganska inspirerad av LCHF-kosthållningen faktiskt. Det finns en hel del tankar och tips som är värda att ta till vara även om jag har svårt för "rörelsen" som helhet.

Jag har ätit vegetariskt sedan 1981 och veganskt sedan 1996. Jag har inte blivit sjuk av min kost.

Tråkig stil de har LCHF:arna. Den stöter bort snarare än attrahera. De verkar mer eller mindre hjärntvättade. Om de skriver på sitt forum att vegetarisk kost ger ohälsa så är det kränkande tycker jag och taget i luften. Finns det inget bättre att skriva om?

Jag tror inte heller att all mat/kost passar alla. Man får finna sin egen stil. Matvanor är dessutom något som är rotat i barndomen och kan vara svårt att förändra.

Om du läser tråden som Mysan skapade om "att människan inte är skapad att äta kött" får du en del boktips som jag skrev som rör hälsan och vegetarisk kost.

Hur många långtidsstudier finns det egentligen som gäller LCHF-kosten?

Vad vet vi om långtidsverkningarna av den kosten? Den är ganska ny vad jag förstår. Då är ju vegetarisk kost mer beprövad. Det är ju dessutom olika koster så man kan äta det som passar en.

Jag har varit vegetarian i ca 12 år, och nästan ovo-vegetarian de senaste två åren (blev laktosintolerant, men äter en del ost och ägg ibland). Kollade mina värden i höstas, och då var allt bra, trots en längre period av väldigt dålig kost.

Nu var jag såpass ung när jag blev veg, 11-12 år, men jag har då inte märkt någon förändring. Varken bättre eller sämre. Jag blir lätt sjuk om jag äter dåligt (dvs lever på mackor eller knappt äter alls i en längre period), men inte om jag äter som jag ska. Äter inget tillskott.

Tack för alla svar. Skönt att höra att ni inte är så där "glåmiga och sjuka" som ni borde vara .

#1, 2: Ja, visst är det bra att vara klok och ta till sig det som är bra i en kost (mindre kolhydrater) men ändå fortsätta med sin egen variant.

#4: Bra att höra om någon som faktiskt upplever en förbättrad hälsa på veg kost. När jag precis börjat äta LCHF och var "eld och lågor" så fick jag för mig att all tidigare vegetarisk kunskap jag skaffat mig var totalt fel. Men ju längre tiden gick desto mer funderingar fick jag. Det stämde inte riktigt att äta en massa animaliskt, det kändes tungt och ofräscht och inte särskilt hälsosamt alls. (för mig)

#5: Problemet med "LCHF-rörelsen" är alla "helfrälsta" typer som har bestämt sig för hur sanningen ser ut och som ska trycka in allt de hör i denna sanning, vare sig det stämmer eller ej. Fastän de ser personer som mår toppen på annan kost så försöker de förklara det på ett sätt som stämmer in i LCHF-tänket. Det värsta exemplet är att en vegan som mår bra gör det p.g.a. placeboeffekten. Det är så frustrerande. (Sen måste jag i ärlighetens namn också säga att det finns fantastiskt öppna kunniga personer på det forumet också, som inte i förväg bestämt sig för vad som är sant.)

#6: Tack för boktipsen, ska kolla den tråden. Det där med långtidsverkningarna av LCHF-kost är på ett sätt okända, fast på ett annat sätt väldigt väl kända. Med tanke då på att vi i årtusenden faktiskt ätit ungefär på det viset och antagligen mått bra på det.. Men jag tänker ju att vi utvecklats sen dess. Även om man menar att det är en väldigt kort tid som gått sedan vi åt så och att vi inte har kunnat förändra oss genetiskt på den tiden utan fortfarande är lika anpassade till denna kost idag. Men samtidigt har ju forskningen visat att en händelse i en persons liv redan kan avspegla sig hos barnbarnen genetiskt. T ex om en person svälter i sitt liv så kan barnbarnen få en ökad risk för diabetes. (Nu minns jag förstås inte referensen till detta…). Men hur som helst så tror jag då att alla inte alls är likadana som våra gamla grottmännisko-förfäder.

#7: Jag kan tänka mig att vegetarisk kost inte behöver vara samma som vegetarisk kost, om du fattar vad jag menar :-) Lika lite som blandkost alltid är likadan.

En vegetarian som äter massor av råa grönsaker och frukt plus då bra proteinkällor mm mår säkert bättre än en som äter mackor, pajer, bara lagad mat, sojaglass och godis i mängder. Det är ju också ett problem när andra säger att vegetarianer mår dåligt utan att veta vilken kost de faktiskt äter.

Själv har jag aldrig direkt känt någon skillnad när jag ändrat min kost. Har varken mått sämre eller bättre. Det är lite frustrerande att man inte hittar det där som man letar efter. "Nuuuu mår jag äntligen riktigt, riktigt bra!" Men som sagt har jag aldrig heller mått sämre.

#9 Exakt. Det är inte vad för livsmedel man äter/inte äter, utan det är vad för näringsämnen man får i sig som spelar roll. Jag äter inte sådär väldigt mycket råa grönsaker, men däremot en hel del linser/bönor. Och en stor variation av (tillagade) grönsaker och annat viktigt. Gurka, tomat och isbergssallad funkar liksom inte i längden ;)

Men…"glåmiga som vi borde vara"? Som vi anses vara istället ;)

Men det finns ju massor med köttätare som äter dåligt med grönsaker osv. som inte alls äter nyttigt och sunt, men det missar många.

Jag menar, hur nyttigt kan det vara att "jämt" äta humburgare, köttbullar och makaroner, falukorv och makaroner… utan några grönsaker.

Alla köttätare äter INTE så! Det är itne det jag menar, utan att det finns en del som gör det, men då hörs inte ett ljud om hur onyttigt dom äter.

#11 Får mig lite att tänka på min vegetariska "studentkost" vs blandkostarnas - jag åt linssoppa när jag var riktigt pank (dagarna innan studielånet), de åt nudlar.

Ja, när jag var ung och fattig levde jag på makaroner… Det är det många som har gjort och då tror jag nog att linssoppan är nyttigare.

#13 Ja, och så sjukt billigt. Min syster (blandkostare) gjorde linssoppa idag och blev förvånad då hon räknade på hur mycket det hade kostat - ca 10 kr för två stora portioner! Det är inte illa pinkat

#9 Du har väldigt rätt där- oavsett vilken kosthållning man väljer så gäller det att äta klokt. Alla veggosar är inte hälsomänniskor, men många hälsomänniskor väljer vegetariskt…

Däremot köper jag verkligen inte det där argumentet man ständigt hör om LCHF och stenålderskost- att det skulle vara bra för att det är det vi åt i tidernas begynnelse, det vi är skapta för att äta. Vi har aldrig haft en så hög levnadsålder som nu, och så låg barnadödlighet. På stenåldern var medelåldern omkring 30 år, man började reproducera sig vid puberteten och man var glad om en av tio barn överlevde till vuxen ålder. DET är naturligt för oss människor! ( vi bör för övrigt inte äta medeciner, bo i hus, ha kläder eller borsta tänderna heller…) Att människoarten överlevt till mordern tid betyder inte nödvändigtvis att det var en dans på rosor fram tills nu… Idag har vi det våra förfäder saknade- ett val. Varför ta ett steg tillbaka bara pga av någon typ av nostalgi? ;-)

Sen är jag inte någon creationist heller, jag tror inte människan är "skapt" för någon specefik livstil. Jag tror på evolutionen, att vi utvecklas utifrån vilka förutsättningar vi får.

#10, 11: (Nej, inte "borde vara", så klart. Jag skojade förstås.) Men visst är det så att många köttätare äter bedrövligt. Ändå bekymrar man sig mer om vegetarianer, trots att dessa i många fall äter bra kost.

#15: Nä, bara för att vi överlevt på ett vis i långa tider betyder det ju inte att det nödvändigtvis är det bästa sättet. Sen har jag alltid undrat lite över evolutionen. Vad är det som styr?

Vissa menar att "den starke överlever" - alltså de människor (och djur) som bäst lyckas leva med de förutsättningar som finns, är de som också överlever och får ungar. Resten dör ut och för inte vidare sina gener. Det låter ju logiskt. Efter ett antal generationer har vi fått fram individer som ännu mer är anpassade till omgivningen. (Fast de som mår halvdassigt, men ändå lever tillräckligt länge för att föröka sig? På något sätt borde det ju fortfarande finnas individer som inte är helanpassade till den nya omgivningen men hjälpligt klarar sig ändå? Fast de egentligen skulle må bättre med den gamla omgivningen/födan..?)

Men hur är det med genetiska egenskaper som man inte använder? De borde ju också föras vidare. Alltså om före detta växtätare plötsligt tvingas leva i en miljö där inga/få växter finns (som vi människor) - då börjar de äta kött istället. De individer som mår dåligt på köttkost dör och de som klarar det överlever. Men även de individer som klarar sig på kött måste väl ha sina "växtätargener" kvar? Och då borde många ju kunna äta mer vegetariskt även i dag.

Sen har jag hört varianten att "det som inte används tillbakabildas". Alltså om vi slutar äta växter så klarar vi så småningom inte det. "Den genen" försvinner på vägen under generationernas förökning.

Beroende på vad som gäller så blir ju logiken helt olika. Om man nu, som jag, är lite nyfiken av sig och vill veta hur det är. Fast självklart tror nog inte någon att vi inte skulle kunna äta växter. Men många (inom LCHF) menar ändå att vi absolut inte ska äta bönor, sädesslag, frukt, rotfrukter… Endast lite grönsaker som växer ovan jord - men egentligen behövs det knappt heller.

Det är lite intressant det där med evolutionen. Hur kommer en vegansk släktlinje se ut om tusen år? Hur lång tid tog det för karnivoren varg att bli omnivoren hund? Jag har ingen större koll på hur lång tid det tar för evolutionen att sätta sina spår.

Din tanke om vegetarianer som kommer till en miljö där det finns få/inga växter - tänker du långt fram då, och om evolutionen skulle ha satt sina spår, eller tänker du idag/den närmsta framtiden? Det är iof en tanke jag personligen inte finner särskilt intressant eftersom den är såpass abstrakt.

Egentligen är det väl inte "den starkaste överlever", utan "den mest anpassningsbara överlever". Självklart får "mindre anpassningsbara" individer även de ungar, men att de för varje nytt steg/avkomma blir sjukare/svagare. Det tar antagligen många generationer innan de slutar föröka sig, och självklart går det då snabbare om varje individ parar sig med en annan sjuk/svag individ (eller en nära släkting som bär på samma sjukdommar/svagheter).

Sedan har ju människan lurat evolutionen något - vi botar de sjukdommar/svagheter som förr kunde göra att individer/släkter dog ut. Vi är inte längre beroende av väder, vind och årstid - vi har hus där vi kan hålla oss varma och fordon som fraktar mat när vi inte själv kan odla den (eller växthus för den delen). Vi avlar fram tamdjur som vi slaktar, och är inte beroende av hur mycket naturlig föda det finns.  Vi har inga direkta naturliga fiender (visst att ett antal människor faller offer för vissa djur, men det är ju hyffsat få i det stora hela).

*och så måste jag ju bara skriva ännu ett inlägg angående "den starkaste överlever". För en sorts mal i England tog det inte alltför många generationer innan de svarta blev många fler än de vita. Anledningen var den (mänskliga) industriella revolutionen då träden blev mörka av föroreningar - den svarta malen smälte in bättre än den vita och lyckades överleva längre (gömma sig från rovdjur) och lyckades därmed föröka sig snabbare.

Jag har varit laktovegetarian 1977 till 2000 och sedan dess är jag vegan och mår alldeles utmärkt bra. Att man på 32 år känner av att man blir äldre är oundvikligt. Jag är nu 64 år. Folk brukar tycka att jag ser så frisk ut och jag är sällan sjuk men det var jag inte tidigare heller. Under tiden som laktovegetarian fick jag fyra barn som jag ammade mycket länge. I princip så var jag gravid, ammade barn eller båda delarna samtidigt i 12 år men kände mig aldrig trött.

Hela tiden har jag varit noga med vad jag äter så de gånger som jag fuskar med bönor är jag medveten om det.

Näre det gäller LCHF-kosten så har massmedis aldrig skrivit om vad det står i hela beslutet från Socialstyrelsen. Man säger nämligen inte som det framställs i våra tidningar mm. På min blogg finns lite om LCHF med en hänvisning till en artikel i en tidningen som går in mer i detalj.

#17: Jag tänker på hur vi människor från början var apor (för miljontals år sedan) och förmodligen mestadels åt växter (enligt något jag läst att forskare kommit fram till) och sedan var tvungna att anpassa sig till köttkost. Antingen berodde det på att istiden kom och växterna försvann eller så tvingades en del av människorna flytta till norden. (Oj, vad dålig på detaljer jag är..) Vi fick hur som helst anpassa oss till ny kost. (Eller vad undrade du, när jag tänker efter..? Hur lång tid det tar innan generna förändras beror ju på om endast förmågan att få avkomma är inblandad eller om också "det som inte används tillbakabildas" gäller. Och hur lång tid dessa saker tar har jag ingen aning om.)

Men även om en individ inte tål en ny kost helbra - bara halvbra - så måste det väl inte betyda att avkomman blir svagare och svagare. Kan det inte bara stanna vid halvdåligt?

Visst lurar vi evolutionen - eller påverkar den själva med vår teknologi. Men det intressanta är nog (för mig) att ta reda på vad vi faktiskt är anpassade att äta idag. Fast å andra sidan - egentligen spelar det ingen roll eftersom jag tror att mer än evolutionen styr. Så jag vet inte vad jag undrar egentligen. Är nog bara allmänt nyfiken.

#20: Vad härligt att höra att du mått bra på veg kost. Precis det jag letar efter. När det gäller socialstyrelsen och vad de rekommenderar så är det ingenting som jag lägger så stor vikt vid. De agerar utefter sin kunskap (eller brist på -) och självklart håller de på försiktighetsprincipen så länge de inte har så mycket forskning att stödja sig på. Men det kommer faktiskt mer och mer forskning som stödjer LCHF-kosten. Så jag är inte skeptisk till den alls, jag bara menar att även andra koster kan fungera för andra människor. Vi är inte alla fångar under urfarfars gamla gener, tror jag.

Vissa människor uttrycker att de mår otroligt mycket bättre på LCHF, andra märker ingen skillnad medan åter andra verkar må sämre på olika vis. Någonstans tror många LCHF:are att vi alla skulle må bättre på LCHF eftersom det är det vi ätit i så många år och alltså är anpassade till. Så när någon får problem med kosten så tror de att de bara måste justera den lite, inte att kosten faktiskt kan vara dålig för dem. Men det tror jag. Vissa mår säkert bättre på en helt annan kost. Det är DET som är så frustrerande att många totalt sågar andra alternativa koster trots att personer tydligt vittnar om att de mår bra på dem. De tror mer på sina teorier än på verkligheten. De har förläst sig på fakta och håller fast vid detta som om det vore 100 % sanning.